Jag drömde inatt att jag kom till min sköterska på onkologmottagningen och att hon sa att jag skulle sövas innan jag skulle få det där preparatet som ska försöka "lösa upp" blodproppen eller vad det nu är som är fel på CVK:n.

Hon sa att lugnande inte skulle räcka och att biverkningar normalt sett kan bli extrema.... Ryser bara jag tänker på det. Jag har haft otur när det kommer till nästan alla mina mediciner angående biverkningarna. Liksom fått de värsta många gånger när samma preparat på andra inte gör någonting alls. Grovt illamående och yrsel, trollar med sinnet och bara får en att må dåligt på alla sätt.

Så ja... Tur att det bara var en dröm... Eller... Det hoppas jag. Jag har ju ingen aning om vad som hända skall idag. Uppenbarligen är jag rädd och tänker mycket på det undermedvetet. Där av drömmen. Men vi får hålla alla tummar...

Både för hur själva räddningsförsöket kommer gå till. Och framför allt att det lyckas... Jag vill verkligen inte in i operationssalen för det igen. Jag behöver lägga all min kraft och fokus på cellgifterna... Hoppas hoppas hoppas.