Stilla morgonstund
God morgon. Jag vaknade av mig själv klockan fem i morse. Huvet ville starta tankebanan redan då verkade det som. Nu ligger jag här med droppen och det ska bli skönt att få släcka lampan och gömma sig under täcket några timmar till sedan. Hela själen känns så tung idag.
Som sagt så går mitt internet på mobilen långsamt resten av månaden men jag vet inte om det gäller längre. Med tanke på om jag kan ladda upp bilder i helgen och så (det finns inte trådlöst tillgängligt på sjukhuset). Men vi får väl se helt enkelt. Blogga kommer jag att göra i alla fall, så fort jag orkar.
Min fina lilla prins. En annan tidig morgon.
Tänka på att inte tänka
Dags att ta sig i kragen. Ja, det är torsdag imorgon. Ja, det kommer kännas förjävligt. SÅ. Då vet vi det, dags att gå vidare. Att hålla på att noja och älta och ha sig tjänar jag absolut ingenting på att göra i alla fall. Det är inte torsdag ÄN. Nu måste jag snart packa mina grejer dock... Eller nej. Jag har tid till det imorgon innan jag måste åka. Det löser sig.
Nu har jag skapat en ny mapp i mina dokument som går under namnet Projektarbete där jag börjat fylla på med grejer. Hihi. Känns bra.
Jag är trött, otroligt sugen på att äta någonting och känner för att kolla på en till Johan Falk film. Familjen kom hem för en stund sedan, det blir till att umgås (och förhoppningsvis äta något gottigt. Det blev hemmagjort pizza!!!) med dom först.
Bruuuuuuna ben. Åh. Kan jag inte få åka dit imorgon istället? Bild från juli detta året.
Power-onsdag!
Jag hann liksom inte med mitt morgon-inlägg idag! Som alla andra gånger somnade jag sent inatt, och klockan ringde kvart i sex i morse. Då var det bara att dra sig upp ur sängen och duscha håret. Sköterskorna kom och förberedde medan jag fixade med håret och sedan vart det medicinering. Det var klart klockan sju och på en halvtimme gjorde jag sedan klart allting och åkte mot skolan halv åtta!
Inspirationsmässan var helt okej. Lite besviken är jag allt på den första föreläsningen jag gick på med Andrea. Sedan plockade jag på mig en och en annan penna och nyckelring ifrån alla montrar ute i stora korridorerna. Lite bra-att-ha-info om när man flyttar hemifrån, ekonomi-tips och tro det eller ej men ett av företagen som stod där jobbar med att hjälpa barn upp till 19 år med att skriva en bok. Från idé till tryck och publicering/marknadsföring! Jag vet inte om det är något för mig men jag samlade på mig allt material om saken i alla fall! Tänk vad bra det vore... Hehe.
På pendeln både till och från skolan tänkte jag på min bokidé. Jag skrev ner en massa stödord och delar som jag vill ha med. Känner mig riktigt motiverad till att sätta igång så efter att jag bloggat nu ska jag fortsätta att forma och utveckla en mall jag ska följa sedan. Hihi. Så himla roligt. En del av det där företagets material ligger jämte mig just nu och en av rubrikerna säger: "Flerspråkiga barn blir författare"... Undrar om det ligger något i det?
Trots att jag är lite trött i benen efter skoldagen känner jag mig fylld av energi, inspiration och motivation. Nu ska här skrivas. Fingrarna bara flyger över tangentbordet.
Är det något jag alltid haft lätt för så är det att just skriva. Här har vi processen av när jag skrev en berättelse för Svenskan när jag gick i åttan. Alltså hösten 2007.
En riktigt god gärning
Amanda och jag hann få ihop 24 stycken armband idag. Alltså pärlade vi ihop till värdet av 2400 kronor som kommer gå raka vägen in i Ung Cancer-fonden! Känns så otroligt gött rent ut sagt. Man mår riktigt bra när man går där ifrån kan jag lova. Detta var andra tisdagen i rad som vi gjorde detta, och kommer absolut fortsätta så. Tjejerna på kontoret var glada att se oss och de bjöd på fika och var lika goa som vanligt.
En riktigt dum sak som hände dock, var när jag skulle gå av bussen på Lindome station för att vänta in pendeln in till stan. I vanliga fall, när bussen är i tid, får man stå och vänta på pendeln några minuter. Men idag så öppnades dörrarna till både bussen och pendeln samtidigt vilket innebar att man var tvungen att springa om man inte ville vänta 30 minuter tills nästa pendel skulle komma. Vad hände tror ni?
Jag hann springa tre steg, sen ramlade jag. Rakt ner i asfalten. Skrapade upp handflatorna och fick ont i magen.
Egentligen hade jag velat ligga kvar där för jag fick så ont men jag behövde verkligen hinna med pendeln... Sedan satt jag hela vägen in till stan och försökte få rent mina händer från blod och grus med papper och handspritsflaskan jag alltid har liggandes i min väska. Sved kan man ju säga att det gjorde. Men men! Sånt "händer" (det var roligt, skratta!).
Amanda blev irriterad över att ingen utav alla de människor runt om försökte hjälpa mig. Men jag tror det hela gick så fort att de helt enkelt inte hann. Men vem vet. Det är ju rätt dåligt på den fronten i Sverige rent allmänt. Om någon ser ut att må dåligt eller på något sätt råkar illa ut är det oftast ingen som vågar reagera.
Tur att jag är så envis och klarade mig själv :)
Massa pärlor!
Finfint resultat!
Här händer det grejer!
Woop woop. Jag vet inte om det är någon skillnad i kroppen energimässigt men jag har ju laddat inför den här dagen ett tag nu och det känns!!
Trots att jag sov riktigt dåligt inatt (somna halv fyra..) så gick jag upp ur sängen utan större problem vid åtta för att fixa till mig innan hemsjukvården skulle dyka upp!
Jag hann till och med äta lite frukost.
Nu på morgonen ska det tas blodprover också, inför behandlingen för att se om mina värden är stabila och så. Hoppas verkligen det, så vi slipper krångel.
Risken för dåliga värden är nog högre än vanligt eftersom jag vart så otroligt seg i kroppen såpass länge nu! Men vi hoppas på det bästa så klart!
Sedan drar jag mig mot stan och Amanda! Ska bli så roligt. Effektiv pärl-tid blir cirkus 1,5 timmar. Vi satsar på att hinna göra fler än förra gången (15). Det är vårt mål! :)
En tråkig grej då va: redan i början av denna månaden lyckades jag överskrida mitt internet på mobilen. Jag har gratis surf månaden ut men uppkopplingen är väldans långsam. Jag kan göra blogginlägg ändå men inte med bilder, då bara buffrar telefonen i all evighet.
Nu ligger jag ju hemma och är ansluten till det trådlösa, och då går det där emot bra som ni märker. Skönt för den sakens skull att december är nära!
Den enda skillnaden på bloggen mellan inlägg från dator och mobil tror jag är att jag använder mig av kursivt typsnitt ifrån datorn, och vanligt från mobilen. Så vet den som undrade om det!
Fruktsallad på gott och ont
Sängliggandes heeela dagen lång. Nersläckt, varma tröjor och Johan Falk filmer. Jag plöjer verkligen igenom hela serien. Just nu ser jag på första filmen i andra säsongen, Spelets Regler.
När Andreas och David kom hem gick de upp och gjorde fruktsallad. Det är så bra med fruktsallad. Supergott och dessutom extra viktigt med vitaminer när alla höst- och vinterbakterier spökar omkring oss. Det som är dumt är att det handlar om typ apelsin och sånt, vilket är lite elakt mot min mage. Men det är ju så gott... Hehe. Ja nu ligger jag i sängen igen i alla fall och magont plus illamående kommer gå bort inom tjugo minuter. Jag kan det här med tidsuppfattning när det gäller sånna här saker nu.
Samma grej när det gäller mina olika dropp. Jag kan se väldigt tydligt hur många minuter de har kvar beroende på hur mycket som finns kvar i flaskan/påsen och hur fort de droppar. Sköterskorna blir fulla i skratt ibland, när jag märker att de står och väntar lite stressade på att mitt sista smärtstillande dropp ska gå klart och jag säger "Det är sju minuter kvar, jag kan tyvärr inte öka dropptakten utan att bli hög som ett hus".
Mina smärtstillande dropp är två stycken, de ska gå in på femton och trettio minuter. Sedan har vi näringsdroppet och sockervattnet, som egentligen kan gå hur fort eller långsamt man vill men eftersom det tar tolv timmar från det att de kopplas på tills att de ska kopplas bort ställer jag själv in dom på perfekt tempo. Duktig på sånt har jag ju gått och blivit i alla fall. Nästan lite synd att man inte är legitimerad själv så man hade sluppit alla hembesök och kunde sköta allt själv istället. Jag tror att jag hade klarat av allting finemang, för stenkoll det har jag. Men jag vågar liksom inte. Det handlar trots allt om en inport som går raka vägen in till hjärtat. Vore en riktigt dum risk att ta!
På tal om nyttigheter. Jag fick igår reda på att årets julgodis-dag med Amandas och Markus familjer blir veckan efter min behandling. Perfekt! Ser fram emot det, det är en sån himla mysig tradition vi har! De tre kommande bilderna är tagna ifrån förra året. Mozart-kulor, knäck och snickers. Det är vad vi sysslar med!
Avrunda veckan
Då ligger vi här, med nötter och dropp i min säng. Snart blir det tredje Johan Falk filmen för idag för min del. Hehe. Tur att det finns så många, då har jag något att göra på dagarna!
Det var skönt att komma till Ubbhult en stund, även fast det bara var i en dryg timme. Vi åkte tidigare än vad vi behövde egentligen för vi kände inte för att stressa. Men vad hände då tror ni? Hemsjukvården hade fått information om att jag inte ens skulle vara hemma förrän åtta. Amanda och jag kom med bilen tjugo minuter i och deras bil stod på vår uppfart.
Arg. Blev jag. Varför gör dom så? Det skapar kaos i huvudet på mig och jag blir superstressad. Hur lätt blir det att planera grejer och vara iväg när man ständigt vet att de dyker upp en halvtimme innan man ens kommit hem ändå? Nu hade de ju turen att det var någon hemma så att de kunde komma in och förbereda innan jag dök upp, men ändå. Det är verkligen jättetråkigt. Jag är så trött på det.
Antar att jag hade det på känn, tur att jag och Amanda åkte en halvtimme tidigare än vad vi egentlgien skulle ifrån Ubbhult. Annars hade de fått sitta här vid mitt rum och vänta. Två främlingar. I mitt hus. Man vänjer sig inte vid det. Det är jobbigt hela tiden.
September 2010. Jag, Amanda och Marcus var på väg till Smålandsstenar. Är jag inte otroligt kärleksfull här, så säg?
Johan Falk
Egentligen har jag väl inget vettigt att säga. Jag känner bara för att rensa tankarna lite. Skriva av mig. Att starta en blogg var nog en bra grej för mig att göra. Jag måste tacka dem som uppmuntrade mig till det.
Jag har just kollat klart på en Johan Falk film, Gruppen För Särskilda Insatser. Det var två bra timmar måste jag säga. Tre flugor i en smäll. På grund av:
1) Eftersom jag går media på gymnasiet och har läst rörlig bild är det lite annorlunda att se på film nu för tiden. Jag tänker på kameravinklar, rörelseklipp och utsnitt och sånt. Haha. Arbetsskadad? Att jobba som kameraman eller bildproducent hade verkligen varit en dream come true.
2) Det är polis-filmer. Vilket är det andra yrket jag skulle kunna tänka mig att jobba med. Har haft just polis i bakhuvudet ända sedan jag var liten. Jag vill satsa på media, men eftersom det är så sjukt hård konkurans och svårt att få jobb känner jag att polishögskolan är min bästa plan B.
3) Jag är inte van vid att se på filmer vars inspelningsplatser är ställen man själv brukar strosa runt på. Haha. Kul omväxling tycker jag. Blir mer verkligt på något sätt!
Nu tänker jag se på en till Johan Falk film bara för det. Tack till "Geten" som gav mig några stycken att se på. Jag tvivlade på att de skulle vara något att ha men jag hade fel, min vän!
När nästa film tagit slut plockar Amanda upp mig, så är vi i Ubbhult några timmar tills kvällsbesöket kommer till mig. Mitt saknade Ubbhult. Mitt saknade andra hem. Min saknade andra säng och min saknade andra familj.
Sova ut lite grann
Det var lite svårt att tro mina ögon när jag kollade på klockan efter att jag hade vaknat, 11.55. Wow, äntligen fick min kropp och mitt huvud vila lite längre för en gångs skull! Jag har bara ett svagt minne av sköterskan Maria i morse. Jag sov mig igenom större delen av den timmen hon var här antar jag. Och fortsatte sova efter det. Andreas och Pia har åkt till Kungsbacka, David är hos en kompis i Ubbhult och jag är hemma!
Framåt kvällen kommer Amanda. Innan dess vill jag hinna med en promenad, och så får vi se om jag orkar ta tummen ur och starta en tvätt. Men man ska inte hoppas på för mycket, hehe. Trots vilan är kroppen trött och jag ska antagligen fortsätta med det resten av dagen! Börjar tröttna på det kan man säga, att ligga i sängen med datorn hela dagarna. Men men, vad ska man göra åt saken. Gör jag annat säger kroppen ifrån och det slutar med att jag ändå får ligga här men med värk och yrsel istället. Då blir valet ganska solklart. Tur att jag har datorn i alla fall!
Har lagt upp samma bild förut. Men det är ju så jag har det, samma vy varje dag. Så jag tänkte att det var passande!
"Tänk om jag dör av det"
Mysigt var det, absolut. Lång promenad, lagom kallt, glögg, brända mandlar, chokladdoppad banan, klappa getterena, go-snack om allt möjligt.. Väldigt lyckat med andra ord! På kvällen hemma sedan åt jag, Pia, Andreas och David räkor. Gudomligt vad gott det var, med baguette och hemmagjord aioli.. Mums. Sedan har ju då hemsjukvården varit här och resten av kvällen tänker jag spendera framför datorn tror jag. Tv4 play och lite brända mandlar.
På vägen hem var det ett tjejgäng som satt i närheten av mig. De var rätt högljudda och plötsligt sa en av tjejerna "Tänk om jag dör av det". Jag kunde inte sluta tänka på det resten av vägen hem. "Tänk om jag dör av det"... Ja. Vad ska jag säga. Det startade ett nytt kugghjul.
Vad händer om allt helt plötsligt väljer en annan väg och jag får ett besked som säger att jag bara har en begränsad tid kvar? Jag måste säga att jag inte lagt så värst mycket fokus på sånna tankar hittills, för det är ingenting jag tjänar på att göra. Men jag tänkte på det på hemvägen idag, och nu. Jag tror inte det går att tänka sig in i en sån situation. Det måste vara en unik känsla det där.
Om det nu skulle hända, att den dagen kommer inom en snar framtid så hoppas och tror jag på att jag kommer tackla det hindret på bästa möjliga sätt. Göra något grymt bra av min sista tid helt enkelt. Men det kanske är lätt att säga innan man ens står i dom skorna å andra sidan. Men men. Det kommer inte vara inom en snar framtid. Jag är inte färdig på denna planeten än på en låååång tid. :)
Glada tjejer!
Himla fint är det. Tänk sedan när snön lagt sig... !
Haha, är dom inte ursöta allihop?
Vi hittade nog Sveriges största mistel. Storleken kanske inte uppfattas på bild men diametern på den där buketten var åtminstone en halvmeter!
Mysfaktor tusen
Nu när mina dropp är klara ska jag och Ada åka till Jul på Liseberg! Det blir premiär för i år för oss båda. Jag tror inte jag var på Liseberg i somras heller.. Förutom med Ada och Amanda då, vi gick dit för att se Jakob Hellman en gång. Så detta ska bli kul! Självklart ska jag köpa mig brända mandlar också. Det som är så gott... Och så går vi väl där bland alla stånden och kanske hittar något som lockar. Vi får väl se. Känns som en perfekt "aktivitet" för idag i alla fall. Vad som händer ikväll vet jag inte, jag missade X-faktor igår så kanske ser på det!
Igår kväll testade sköterskan David en ny grej. Han satte de två olika smärtstillande droppen i var sin slang istället för i en och samma. Det gjorde faktiskt att båda ville droppa i sitt rätta tempo mycket lättare! Fattar inte varför vi inte gjort det förut. Men det har vi fortsatt med både i morse och nu. Kul att göra ett framsteg på det sättet. Detta kanske innebär mycket mindre krångel och förseningar i framtiden. Vilket i sin tur resulterar i en gladare Dijana. Hihi.
Jodå, vackra är precis vad vi är. På Kungsmässan för två år sedan.
Lycko-lördag!
God morgon på er! Eller god dag...
Jag sov riktigt dåligt inatt igen. Var vaken till två, sov till tre, vaken till fyra, sov till halv fem... Och så vidare. Sedan kom hemsjukvården vid halv nio och efter det åt jag, Amanda och Ada frukost uppe med familjen och skrattade tillsammans. Det var så mysigt.
Sedan åkte Amanda hem. Jag och Ada har suttit med våra datorer och skött lite skol-bitar. Jag har ÄNTLIGEN fått bekräftelsen om min handledare och mailade honom nyss angående projektarbetet! Hur glad som helst haha. Förstår inte hur men jag känner mig pigg som bara den! Vi får se vad Ada och jag hittar på idag. Kanske stannar vi hemma. Kanske åker vi in till stan. Om vi åker får det ju i så fall bli efter två-medicinerna.
Tänk att få skicka ett litet mail till en lärare med lite frågor och önskan om att börja ett stort projekt kan ge en så mycket glad energi. Hihi. Grymt bra start på dagen har jag haft kan jag säga!
Tre glada tjejer återförenade efter fem veckor ifrån varandra! Det var när jag hade kommit hem från semestern i augusti 2011!
Underbara fredagskväll
Äntligen. En kväll där allt känns som förr i tiden. Som vanligt. Jag får vara vanlig. Underbart. Egentligen hade jag, Amanda, Ada, Jocke och Jimmey planer på att gå ut på krogen ikväll. Jag hade till och med planerat med hemsjukvården så allt var ordnat inför det och så. Men på dagen idag kände jag inte för det längre. Hellre en mysig kväll med tjejerna hemma bara. Och det är precis vad vi har just nu.
Vi är de tre musketörerna. Och i vanliga fall spenderar vi kanske två dagar/kvällar i veckan tillsammans. Gör allt och inget ihop. Men nu har det gått månader till och med... Jobbigt. Därför är det extra uppskattat kan man säga. Vi har kollat på det senaste avsnittet av stalkers, just nu får jag mina dropp och vi sitter och snackar om allt möjligt. När hemsjukvården gått ska jag faktiskt klippa Amanda! Hehe... Tur att hennes hår är så lockigt och stort. Då syns det inte ifall jag skulle råka göra fel någonstans. Men det får vi inte hoppas på! Hoppas ni alla också får ha en fortsatt trevlig fredagskväll. Själv mår jag verkligen toppen just nu. Jag är så lyckligt lottad som har så fina vänner. Kram!
Detta var sista minuen vi spenderade ihop innan jag åkte med pappa och familjen till släkten ute i Europa i en månad förra sommaren.
En helt vanlig sommarlovsdag.
I flygplanet en tidig morgon på väg till Berlin förra hösten för att gå på konsert. Blue October.
I väntan på att få gå in i biosalongen några dagar innan jul förra året.
December 2009. Vet inte vad vi höll på med. Vi var väl trötta och uttråkade. Haha!
Innan vi skulle gå på balen i nian, avslutningsfesten liksom.
Normala är vi inte. Men det är jag väldigt glad för. Vänner för livet!
Normala är vi inte. Men det är jag väldigt glad för. Vänner för livet!
Tack och lov!
Jaaaa det löste sig! Åh. Nu börjar jag få lite fredagsfeeling till och med. Nu vände ju allt och blev bra istället!! Kommer kunna spendera helgen med gänget ändå nu ju (så länge jag inte är för trött då) :D
Andreas körde mig till Mölndals Station där jag fick sitta och vänta på att pendeln hemåt skulle komma i tjugo minuter. Jag lyxade till det och firade med en liten lussekatt. Saffransbullar kan vara något utav det godaste jag vet. Hihi.
Lyckas med att koppla bort
Jag var rädd att sättet planerna för helgen så drastiskt förändrades skulle hålla mitt huvud och humör lågt resten av dagen och att det skulle hindra mig från att kunna kolla på filmen ihop med tjejerna utan att tänka på all skit. Men tack och lov lyckades jag koppla bort alla jobbigheter. Filmen var verkligen grym. Helt klart ett bra avslut på sagan om Edward och Bella. Jag har ju läst alla fyra böcker men det var rätt längesedan och både jag och Mathilda tappade hakan några gånger.. Hehe. Hur som helst var det en mysig kväll ihop med mina goingar. Men nu är jag hemma igen och får dropp. Har rätt så mycket mer ont i magen än vanligt. Men det går väl över snart i och med medicinerna, hoppas jag.
En tjej i min klass skrev till mig idag och berättade bland annat att hon följer min blogg och att jag fortfarande blir uppropad när lärarna kollar närvaron på lektionerna, att jag inte är bortglömd liksom. Det värmde att höra faktiskt. Några fler tjejer från klassen har tidigare skrivit och sagt att det är tomt utan mig i skolan, att det är annorlunda nu när jag är borta och att jag är saknad. Fina tjejer jag har i min klass.
Det är jobbigt det där, att förlora alla vardagliga stunder ihop med dem. Även fast det mest handlar om att sitta i caféet på rasterna och skratta åt att någon i gruppen klantar sig pga trötthet så är det ändå gemenskap och minnen som jag går miste om. Jag är ju bara där i genomsnitt en gång i veckan. Och då handlar det om två timmar.
Här ar vi en gammal bild ifrån tvåan, jag och Linda står vid vår inspelningsplats av vår första kortfilm med vår produktionsgrupp vi har/hade ihop med Nelly och Cecilia. Big Foot Productions. Ascoolt, jag vet ;)
Skolfotot i tvåan... Jag har nästan aldrig missat skolfotot. Förutom i åttan, och nu i trean då. Är ledsen att jag missade sista årets skolfoto... Men men. Förhoppningsvis tar klassen ett till ihop när det är dags för studenten.
Mååånga dagars räddare i nöden. Haha.
Denna bilden tog jag första gången jag sände ut radio i Kungsbacka Närradio. Det var också på höstterminen i tvåan. Gissa om jag var nervös. Men kul var det!
Ta en paus
Jag åkte inte till skolan. Mina armar var så tunga att jag inte ens orkade gnugga mig i ögat när jag vaknade i morse. Hemsjukvården fick hjälpa mig upp ur sängen och leda mig bort till toaletten och tillbaka sen igen. Så tom på energi är jag alltså. :(
Jag ligger fortfarande här, känns bättre nu och om en timme kommer sköterskorna igen. Efter det åker jag in till stan! Det är bio med mina tjejer som står på schemat. Som jag har sett fram emot detta!
Om pappa läser detta kommer han säkert bli sur på mig igen för att jag tar risker. Men nu har jag ju faktiskt vilat hela dagen för en gångs skull och vi ska ju trots allt sitta lugnt och fint i en biosalong bara! Det kommer gå kalas:)
Piggare har man kanske varit och sett ut. Jaja. Glad och förväntansfull är jag i alla fall!
Lugn och fin
Vilket bamse-inlägg jag fick till innan. Slår vad om att åtminstonne hälften av mina läsare aldrig orkar sig igenom mer än halva inläggen för att jag skriver så långt haha. Men men. Jag gör detta för min egen skull, skönt att få ur sig saker och ting. Jag har mycket i mitt lilla huvud.
Claudia är en av de få sköterskor som jag trivs bra med. Vi satt och snacka här nu på kvällen om allt möjligt. Riktigt go är hon. Jag börjar bli orolig för min CVK, den har krånglat i flera dagar nu så jag tänker ringa min avdelning imorgon och berätta om saken. Får väl se vad som händer. Hoppas bara att jag slipper operera om den bara...
Jag har ju varit trött även idag och jag undrar varför egentligen. Efter de tidigare behandlingarna har jag kommit tillbaka på banan mycket fortare men tröttheten släpper inte. Den är den samma varje dag nu efter senaste behandlingen.
Idag har den till och med varit lite extra tung. Jag är trött i kroppen, orkar knappt sätta mig upp i sängen. Och min smärtlindring jag fick nu på kvällen gjorde mig hög som ett hus för en stund haha. Intressant men läskigt hur allt det där funkar egentligen. I vanliga fall får jag ingen "kick" eller känner av droppen på det sättet. Men det har antagligen med att jag är utmattad att göra.
Jag har fullt med roliga planer för resten av veckan så jag hoppas jag orkar. Och gör jag inte det, så gör jag inte det. Det värsta som kan hända är att jag får skjuta på det.
Maj 2010. På vår balkong i huset i Ubbhult. Vi använde aldrig den nästan. Bara jag som kunde ställa mig just som på bilden när jag var lite extra trött och ville rensa tankarna en del.
Aktiv onsdag!
Dålig uppdatering idag. Jag trivs med att göra 3-4 inlägg om dagen. Men det blir väl såhär ibland. Det var väldigt stressigt i morse och krångel med hemsjukvården. Jag blev på så dåligt humör att jag inte kände för att göra någonting alls. Men till slut tog jag mig till skolan i alla fall, och tänk att jag åt hela FYRA pannkakor... Hihi.
Sedan skulle ju egentligen det vara foto som gällde idag. Men med allt krångel som varit nu tre veckor i rad på den fronten bestämde jag och Andrea oss för att strunta i det istället. Väldigt tråkigt tycker jag. Vill så gärna bidra och hjälpa till så mycket jag kan, men med mitt medicinschema blir det knappt med tiden tyvärr.
Efter skolan gick jag och bokade ny tid för naglarna om två veckor. Ännu en sak att se fram emot. Bra. Och efter det följde jag med Linda och Mathilda i min klass till Kungsmässan en sväng. Så skönt att kunna vara spontan ibland trots min situation. Det är guld värt för mig. Att jag hann göra allt detta var pga hemsjukvårdens försening i morse så vi sköt på medicinschemat med två hela timmar. Claudia (en sköterska) kom alltså nu klockan fyra och är klar om en stund. Allt som allt kommer det ta 1,5 timme.
En tråkig sak är att jag är väldigt trött nu efter att ha varit aktiv två timmar längre. Skulle egentligen tillbaka till Kungsbacka och fika med en barndomsvän jag fick mig i Ubbhult, Evelina. Men vi får stryka det och ta det i nästa vecka innan behanglingen istället. Så kan det gå.
Här har vi en snygg bild på min gitarr jag tog i våras. Jag kan inte spela på den nu pga naglarna. Måste säga att jag saknar det lite. Men men! Det är ju inte hela världen. Och naglarna är värda det tycker jag, än så länge!
Nöjda tjejer
Trots förseningen kom Amanda och jag iväg rätt smidigt till slut. Vi satt i två timmar och pärlade tror jag. Blev bjudna på te och tiden verkligen flög iväg. Femton armband senare var vi tvungna att gå för att jag skulle hinna hem till medicineringen! Femton armband innebär 1500 kr som kommer gå oavkortat till fonden. Känns riktigt jävla bra rent ut sagt! Amanda och jag funderar på att i fortsättningen ha detta som vår tisdags-aktivitet. Det är ju för det första lika bra att sitta där och snacka som hemma, det är rätt mysigt att pärla OCH vi gör en riktigt god gärning. Tre flugor i en smäll. Perfekt.
Tajmingen med hemsjukvården var jättebra också, för en gångs skull. Men det blev fördröjt igen på grund av droppen... Jag ligger just nu med dem också, verkar som att det kommer ta fem minuter kortare tid denna gången i alla fall. När allt var klart och de åkte hann jag i princip bara byta om och andas ut lite, sedan kom Christer! Vi satt och snacka ett tag. Var så länge sedan. Pia och Andreas var med också. Trevligt! Och så kom då Elli som han heter för en halvtimme sedan och Christer åkte hem.
Det blir film som gäller när allt är klart som vanligt, sedan måste jag sova. Imorgon bär det nämligen av till skolan för att hjälpa Andrea med hennes projektarbete! Jag är en utav personerna som hon ska fota i studion rättare sagt. Ska bli kul!
Här har vi dom! Jag säger som Ung Cancer-företaget ofta säger: Tillsammans gör vi skillnad.
Denna bilden är ifrån förra gången Andrea och jag var i fotostudion ihop. Maj eller juni måste det varit!
Dripp dropp, tick tack
Droppen styr verkligen min vardag. Man kanske kan tycka att det är rätt självklart, men inte blir det mindre irriterande för det. När allt går som det ska och preparaten vill samarbeta och droppa i det tempo de egentligen ska är det ingen fara. Men när 60% av gångerna innebär krångel och fördröjningar tröttnar man väldigt fort kan jag tala om.
Jag behöver egentligen gå hemifrån nu för att hinna in till stan på den bestämda tiden. Men jag får bli försenad helt enkelt.
Idag ska Amanda och jag till Ung Cancers kontor och hjälpa till med att pärla fuck-cancer-armband i några timmar. Ser fram emot det:)
Armbanden kostar 100:- och pengarna går oavkortat till ung cancer fonden. Det är otroliga 50000 beställningar som ska vara färdigpärlade den femtonde december och ett enda armband tar upp emot femton minuter att göra. Så de behöver all hjälp de kan få verkligen!! Vi som är medlemmar har såklart fått info om detta och blir uppmanade att svänga förbi med hur mycket släkt och vänner vi vill för att hjälpa till.
Det handlar om vardagar mellan 11-15, vilket gör det svårt eftersom de flesta går i skolan eller jobbar då. Men Amanda är ledig på tisdagar så nu tänkte vi passa på!:)
