Jag är grym
Jag är så himla stolt över mig själv. Jag klarade det jättebra ju!!
Jag kan ju inte säga att jag var sådär jätteglad i att narkossköterskan var tvungen att raka hela min mage... Lär ju bli supersnyggt sen... Men men, vad gör man!
Jag kommer ihåg att jag vaknade kvart i fyra på uppvaket och somnade sedan om igen. Var halvvaken ända fram till sju och då gjordes jag i ordning för att få åka upp till mitt rum igen.
Min fina Amanda och Lena satt där inne och tog emot mig med kramar. Underbart.
Det är så skönt att jag sluppit att varken må illa eller ha så värst ont. Jag känner mig till och med bekväm med att åka hem imorgon! Detta kunde knappt gå bättre.
Det enda som är kvar nu är samtalet med kirurgen, om vad de såg där inne. Det snacket blir imorgon förmiddag skulle jag tro. Jag beräknas nämligen få åka hem vid lunch redan.
Nu håller vi alla tummar hörrni!!
Jag vill bara passa på att säga TACK också. Tack för att Ni stöttar mig och vill vara en del av min armé i kriget. Ni gör skillnad. Kram!
Brutal bild riktad mot en brutal sjukdom. Jag är trött och sliten och nerdrogad och ska precis rullas ner till operationssalen. Fuck cancer!
Nu smäller det...
Jag skulle ligga och försöka sova tills kirurgerna skulle ringa Johanna och be henne ge mig de förebyggande smärtstilletabletterna. Vilket var nu. Fem tjocka morfinliknande piller fick jag nyss i mig.
Därför försöker jag skynda på att hinna blogga lite innan jag blir helt konstig haha. Jag hoooooppas verkligen att jag slipper jobbiga biverkningar... Jag hoppas verkligen.
Det som händer med dessa piller är att jag kommer bli flummig och väldigt trött. Om en timme ungefär körs jag ner till källaren, tar på mig den vackra operationsskjortan, den fina mössan, och så ska en sköterska tvätta hela min mage med såndär skrubb-svamp igen. Har jag otur vill de sätta en nål i armen också, men i så fall gör dem det när jag blivit nersövd.
Operationen i sig kommer ta ungefär en timme bara. Sedan ligger jag på uppvaket några timmar och får komma tillbaka till mitt rum framåt kvällen, 18-tiden kanske.
Jag har världens bästa gudmor som är med mig hela dagen idag. Hon sitter bredvid min säng och läser just nu. Hon säger att hon tänker vara kvar här tills jag är tillbaka på mitt rum också. Och så har Amanda tagit ledigt från skolan imorgon och hela nästa vecka för att vara med mig istället. Vad har jag gjort för att förtjäna dem? Godare själar finns ju inte.
Nu börjar världen bli lite roligare märker jag haha. Jaja. Illa mår jag i alla fall inte, än så länge. Detta blir antagligen mitt sista inlägg innan operationen.
Jag är nervös och rädd som en liten kanin. Men jag vet att det kommer gå bra. Operation och sjukhus och allt detta är inte riktigt min grej bara. Spenderar hellre ett år med regelbundna vistelser i Kroatien till exempel. Hihi.
Ha en fortsatt bra dag människor! Vi ses på andra sidan dimman! Dags att plocka fram sin mentala armé, kriget startar ju. Operation ett av två, here I come!
Inlagd och allt
Det gick fort. Nu ligger jag i en sjuksäng. Detta är första gången jag får dela rum med en annan patient... Jobbigt. Tänk om inte Amanda får sova med mig inatt för det.. Jaja, det kanske löser sig.
Jag fick inte ha på mig mina egna kläder eftersom jag ska opereras idag så här ligger jag i klassiska sjukhuskläder. Mörkblå mjukisbyxor, strumpor utan resår i beige, vit t-tröja och ljusblå kofta. Allt är märkt med "Västra Götalandsregionen, Regionservice".
Nu ska blodprover tas. Tydligen blir inte operationen förrän i eftermiddag, det är två före mig som ska hinnas med först. Därför blir det rätt mycket väntan.. Anledningen till att jag behövde vara här så tidigt är för att blodprovernas resultat ska hinna bli färdiga.
Tur att december kommit så jag har fri surt igen, och att jag tog med mig datorn!
En av mina favoritsköterskor Johanna är den som tar hand om mig här idag. Känns bra :)
Inatt var första natten jag sov utan förband på naveln. Typiskt haha. Så ska hela det ärret dras upp idag igen när det just har läkt! Skulle kunna lägga upp bild på hur min navellösa mage ser ut nu, men det kanske finns känsliga tittare... Ja men då VARNAR JAG FÖR KÄNSLIGA TITTARE då haha.
Nytt id-band blev precis påsatt också. Snyggt va?
På väg
I bilen på motorvägen befinner jag mig just nu. På radion spelas The eye of the tiger, känns passande. En fit for fight-låt. Kanske är det sånt jag borde göra, lyssna på peppande musik och inte tillåta andra tankar än att inget kan knäcka mig! Så får det vara helt enkelt.
Jag sov mellan två och halv sex i morse. Men det var allt. Fram tills att jag somnade höll jag på med min tvätt och kollade på meningslösa program över datorn...
Hemsjukvården gick smidigt i morse, bra det. Jag skrev packlista och fixade klart det sista när de hade åkt och Lena kom. Så åkte vi tjugo över sju. Det blir perfekt.
Undrar vad som ska göras på sjukhuset hela förmiddagen.. Hoppas jag får tid till att pilla på min telefon i alla fall, hehe.
Här har vi trötta lilla mig igår när jag låg och fick antikroppar-droppet på onkologmottagningen på Östra.
Förberedelser och en god nyhet!
Jag lyckades sova nästan hela vägen till sjukhuset i morse. Så himla trött haha. Allt gick som det skulle där och jag fick prata lite med en sköterska om den där slangen jag ska ha kvar i bukhålan efter operationen för cellgifter. Hon berättade att det inte alls är samma sak som när man får ut det i blodet, och jag kommer förhoppningsvis inte ens må lite illa utav det... Skönt det i alla fall.
Efter behandlingen åkte jag till Kungsmässan och tog en fika med Evelina. Sedan bar det av till salongen för att fixa naglarna! Egentligen skulle jag fylla på det som växt ut och fräscha till dem lite men eftersom jag kommer ligga i läkningsprocess den kommande månaden kände jag att det vore rätt onödigt. Så jag valde att ta bort dem istället. Kan skaffa nya sedan efteråt om jag då känner för det!
Sedan åkte jag hem, började storstäda på mitt rum, bytte sängkläder och satte igång en tvätt. Allt detta för att jag efter det skulle ta en före operations-dusch och att allt behöver vara så rent som möjligt efter det. Hemsjukvården kom direkt efter och om en timme till är det dags för ännu en sån där dusch.
Jag kollade just min mail och såg att jag ÄNTLIGEN fått svar ifrån min handledare angående projektarbetet!! Åh vad glad jag blev! Dock kan jag ju inte lägga ner tid på det just nu.. Men nu har jag i alla fall möjligheten att sätta igång på riktigt. Känns asbra. Tänker göra det så fort jag hämtat mig och orkar ligga med datorn på magen hehe.
Nu blir det filmdags.
Hur god ser inte Evelinas varma choklad ut på en skala?
Såhär långa hann mina klor bli. Ser ni utväxten? Det är minst två millimeter som vuxit på bara fyra veckor!
Så här ser de ut nu efteråt! Helt utan varken nagellack eller något annat. Aldrig haft så långa egna naglar hihi. Perfekt tajming att jag hade tid hos nagelteknologen dagen innan operation. Då får man ju inte ha krimskrams på sig!
Upp och hoppa
Dripp, dropp, dropp, dripp. Allt är väl klart klockan sju skulle jag tro. Och då kommer Lena. Jag hinner bara klä på mig för sedan måste vi åka.
Jag bestämde mig för att åka till Kungsbacken direkt efter behandlingen. Skulle ändå inte hinna vara hemma mer än någon timme innan jag måste till salongen, så tänkte att jag kunde döda en timme på Kungsmässan innan istället.
Tur är i alla fall att antikropps-behandlingen inte har några jobbiga biverkningar på mig, förutom att man känner sig lite ruggig typ. Som att man håller på att bli sjuk. Så det gäller att klä sig i de gosigaste kläderna idag!
Såhär trött och sliten såg jag ut igår kväll. Muntrare bild har man väl stött på innan kanske.
Hemmagjord snickers och ambulans-kaos
Blandad eftermiddag. Under tiden mina dropp gick däckade både Amanda och Markus. När vi kom hem till Amanda la vi oss i en hög i Amanda säng ett bra tag till. Underbart gott med spagetti och köttfärssås sedan, jag åt en hel miniportion (!). Sedan satte vi igång. Mozartkulor, knäck och hemmagjord snickers. Amanda och jag hann dock inte smaka på resultaten för vi skulle hinna hem till hemsjukvården. Men Lena sa att hon skulle ta med lite av varje till mig imorgon!
En hemsk sak, som vi fick reda på mitt i julbaket är att fyra ungdomar här ifrån Ubbhult var med om en olycka nere vid sjön. De hade fått sladd och åkt ner i diket på andra sidan. Egentligen skulle ambulanshelikopter komma men gjorde inte det pga att den inte hade någonstans att landa där. Men ett tiotal ambulanser, brandbilar och polisbilar kom tydligen dit. Och både Felicia, Dennis, Rasmus och Kenneth fick åka till Sahlgrenska. Klart man fick en klump i magen. Jag smsade Dennis och frågade om han var okej och han sa att de alla var vid medvetandet och att ingen skadat sig allvarligt i alla fall. Himla skönt det. Tur i oturen räddar en många gånger i livet tror jag.
Nu är droppen snart klara, och sedan ska Mandy och jag se på en film och sen sova. Imorgon kommer hemsjukvården redan klockan sex, för strax efter sju måste jag åka till Östra för att få min antikroppsbehandling.
Det var en riktigt jobbig förmiddag idag rent psykiskt. Alla tunga saker som väntar mig bara spelades upp om och om igen i huvet. Men eftermiddagen vart det lite lättare. Jag försöker tänka tillbaka på hur jag kände och tänkte inför förra operationen vid naveln. Det jag minns är att jag inte tänkte så mycket på saken alls. Och det är ju inget som ska tas bort denna gången. Försöker fokuser på det och att jag kommer få åka hem igen på fredag. Ställer jag in mig på det mentalt tror jag kroppen lättare kan lyckas med det också. Det vore så skönt att få sova hemma i helgen... Innan den stora dagen.
Mozartkulor, en nougatruta inrullad i marsipan som sedan doppas i choklad, under tillverkningsprocessen här på bilden. Bra teamwork är vad som krävs!
Mysigt julgodis-bak helt enkelt! Här närmast ser man Lena hålla på med knäcken. Hon är grym på det rent ut sagt. Borta vid spisen görs fler mozartkulor och den hemmagjorda snickersen hann jag inte ta kort på innan vi ställde den i kylrummet! Dock kommer ju Lena med några godbitar till mig imorgon.. Hihi. Kanske blir då istället!
En jävel på att pärla!
Ja minsann. Idag fick vi nytt rekord igen, trettio armband hann vi göra!! Det innebär 3000 kronor oavkortat till Ung Cancers verksamhet!! Man känner sig som en hjälte varje gång man går där ifrån.
Skönt att koppla bort allt kaos som mitt liv består av just nu med att fokusera på att pärla armbanden. Det finns ju en mall för hur många pärlor det ska vara och så, det gäller att hålla räkningen och inte göra fel, får då måste man göra om allting sedan vilket tar massa tid. Amanda och jag gick in i ett av kontorsrummen där de jobbar med att skicka ut alla beställningar och så. Där fanns en gigantisk hög med just sånna armband Amanda och jag gjort. Så kom vi in där och la trettio till på högen, underbart!
På vägen hem mötte vi upp Markus, nu ligger vi alla tre här på mitt rum och vilar medan droppen tickar. Så fort det är klart åker vi till Amanda och börjar med julgodiset. Det är en mysig dag detta. Snön bara vräker ner också, men det är helt okej för mig sålänge det inte är blött som sagt! Många kramar idag också, välbehövligt.
Under dagens process!
Helt galet vad många det är!!! Jag blev så glad och fylld av energi när jag fick se detta. De är bara fem heltidsanställda på Ung Cancer och en utav dem berättade att det var 500 armband beställda bara denna veckan, och att det i vanliga fall brukar vara ungeför 200. Men det har med julen att göra kom vi fram till. Mycket jobb på liten verkstad! De alla fem pärlar ju så ofta de har en stund över, sedan är vi många som jag och Amanda som kommer dit och hjälper till när vi kan.
Ni kan göra skillnad ni med! Alla är välkomna. Varje vardag 11.00-15.00 på Ung Cancers kontor som ligger på Botaniska Trädgården i Göteborg. Om inte annat kan man ju stötta organisationen och köpa sig ett armband. Det gör man på Ung Cancers webshop. 100 riksdaler kostar det. Perfekt julklapp?
Sista normala dagen
God morgon. Om max en timme kommer hemsjukvården och direkt efter det åker Amanda och jag för att pärla på Ung Cancers kontor i stan igen. I eftermiddag/kväll blir det julgodis-bak hos henne också.
Jag funderar på att gå upp nu och fixa i ordning lite här nu innan men jag orkar faktiskt inte. Kom att tänka på att idag är min sista dag där jag får vara normal... Imorgon är det behandling med antikroppar och förberedelser inför operationen i övermorgon. Jag tänker på jobbiga omläggningar av CVK:n efter skrubb-duschningarna, jag tänker på tabletter jag kommer få stoppa i mig, jag tänker på jobbiga uppvakningstimmar.
Men ännu värre. Jag tänker på ryggmärgsbedövningen de ska lägga medan jag fortfarande är vaken på måndag morgon. De ska dessutom lämna kvar en slang in dit, som ska leda till en morfinpump på min axel typ så jag kan ge mig själv smärtlindring när jag får ont sedan... Asså fy fan. Jag villllllll inte. Jag struntar i att jag först kommer få bedövningssalvor och sedan lokalbedövning och SEDAN ryggmärgssprutan. Det ändrar inte saken.
Jag tänker på cellgifterna jag ska ha i fem dagar direkt efter operationen. Hur koncentrerat det blir. Hur äckligt illa jag kommer att må och hur onda knivhuggen i magen blir av vartendaste liten hulkning på grund av det.
Det är en helvetes vecka som väntar på mig. Eller veckor. Men när den första är avklarad ser man väl i alla fall förhoppningsvis ljuset i tunneln, åtminstone lite så att man har något att dra sig mot.
Verkligheten börjar spegla sig nu. Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig eller ta vägen. Hur hanterar man något sånt här?
Bild från en promenad jag och Amanda tog för att rensa tankarna en gång då vi var i en jobbig period båda två, hösten 2010. Ubbhult är bra fint alltså.
Inlagd redan på torsdag istället!
Här sitter jag nu, i ett väntrum på Östra sjukhuset. Jag trodde besöket här idag skulle vara i mindre än en timme. Men en sköterska sa att det lär ta hela eftermiddagen. Jag ska tydligen inte alls bara sitta i möte med en narkosläkare utan typ tre olika möten med olika människor.. Fattar ingenting haha. Men mitt medicinschema för dagen blir framflyttat några timmar. Det är lugnt, bara jag inte hinner må dåligt och få ont.
Min kirurg som jag träffade i fredags dök plötsligt upp när jag satt och fyllde i en hälsodeklaration. Han berättade att de skulle vilja göra lapraskopi på mig på torsdag. Alltså öppna navel-ärret igen för att kolla hur det ser ut i bukhålan med en kamera.
Ändrade planer alltså! Jag blir inlagd på torsdag istället och blir nersövd vid lunch. Operationen (som egentligen inte är en operation) kommer ta en timme ungefär. Sedan ligger jag där igen, förhoppningsvis inte så dålig som jag var förra gången. Nu har de ju koll på vad jag tål och inte. Dessutom ska inget tas bort, de ska bara rota runt lite med en slang..... Har jag tur kan jag ligga i min egna säng på permission i helgen.
Men glöggfesten jag skulle gå på på fredag blir ju inte av helt plötsligt för min del och heldagen med Ada och Amanda får nog planeras om en del. För dansa runt och tjoa i Göteborg lördag kväll går nog inte heller efter torsdagens to-do-list!
Herregud. Vad utmattad man blir mentalt. Självklart känns det tryggare att de vill göra en koll i förväg för att kunna planera operationen och allt lite mer exakt.
Men jag behöver tid på mig hinna ställ om allting i huvet. Det tar väldigt mycket på krafterna kan jag lova.
Pusta ut lite grann
Längesedan man fick träffa alla människor som var på släktkalaset. Gud vilken god tårta det var! Amanda och Jocke körde hem mig klockan åtta för att hemsjukvården skulle komma då.
...Tydligen var de krångelfria stunderna över nu. Min ena CVK-slang har låst sig igen. Asirriterande. Men jag ska ju till sjukhuset på möte med min narkosläkare imorgon så jag får vackert ta och be dem på min avdelning fixa den lite snabbt. Hoppas hoppas hooooppas att det går lätt att lösa denna gången också.
Imorgon har jag faktiskt inga bestämda planer i övrigt. Känns la sådär men vi får se vad som händer. Kanske blir det en sväng om Kungsbacka och träffa en kompis en stund. Eller så bara ligger jag här hela dagrn. Skoj.
Men jag undrar vad som kommer bli sagt på mötet. Vad ska vi prata om liksom? Jag blir ju inte så mycket klokare på att han ska dra upp namnen på alla läkemedel jag kommer få efter operationen, eller? Dock vill jag själv försäkra mig om att de tar hänsyn till vilka olika effekter jag haft de tidigare försöken med olika preparat. Morfin till exempel, det tål inte jag. Spyr som en kalv av det bara. Så det får de absolut inte ge mig haha.
Tänk dig själv, du är nyopererad och alla muskler i hela magen har blivit avklippta och allt. Så behöver du hulka och spänna magen för att spy... Nej usch och fy. Så var det ju för mig förra gången jag opererades. De tog bort dottertumören som satt kring min navel, då klippte de också av musklerna och allt sånt. Så började vi med första cellgiftsbehandlingen några dagar efter det... Fy satan! Vill inte ens tänka på det.
Och i samband med att dem syr ihop mig efter operationen ska ju en slang ligga kvar in dit så jag får mig en rejäl dos cellgifter rakt in i bukhålan.... Undrar hur detta ska gå alltså. Jag hoppas verkligen jag är så fylld av droger att jag befinner mig i en helt annan värld åtminstonne hela första veckan efter. Men det ska nog gå! Bara man inte tänker på det för mycket... Går väl inte så jättebra hittills men jag får försöka skärpa mig.
Här är en bild ifrån tjejkvällen igår förresten. Mathilda hade gjort vaniljpannacotta med mosade varma hallon till efterrätt. Himmelriket var nära alltså.
Nu blir det fest!
Here we go again. Haha. Märkligt det där. Ibland känns det som att jag ränner runt mer än vad en frisk människa gör. Det kanske låter som att jag har FÖR mycket myror i brallan.Men jag vill verkligen leva och njuta och ta alla tillfällen som jag orkar och kan i akt. Snart väntar en stor operation som kommer förändra hela mitt liv. Jag har ingen aning om vad jag ska vänta mig. Ingen aning om hur det kommer kännas efteråt eller hur lång tid det tar tills jag kan "leva" igen liksom. Så nu jävlar! :)
Nu ska jag till Mathilda! Förfest där med mina goa klasstjejer! Sedan ska vi ut och dansa på krogen i Göteborg. Hihi. Hoppss natt-besöket blir lika smidigt som igår. Och hoppas ni får en fortsatt trevlig lördagskväll!
Nöjd med håret idag blev jag!! Färdigsminkad och allt. Väntar bara på att droppen ska gå klart så jag kan byta om och ge mig av. Taggar med lite musik. Och så ett vackert litet tillgjort leende på det. Kan väl knappast bli bättre va?
Julen är på väg
Vilken underbar dag! Den årliga julmarknaden i Ubbhult var lika trevlig som alltid. Men detta året var första gången på länge där vi slapp slask och regn. Kallt som bara den dock!! Men men, det hör ju till:)
Jag tog en fika med Amanda, Ada och Linnéa samtidigt som barnen sjöng luciasånger på scenen. Och tänk att jag vann en hel del vinster på lotterna också! Bland annat saffrans-skorpor och en fin kakburk fylld med pepparkakor.
Här hemma nu pysslar vi med tomtar och lussebak. En julskiva spelas och ljus är tända. Känns som mysfaktorn knappt kan bli högre!
Ikväll blir det ytterligare äventyr för mig. Mathilda i min klass fyllde arton för ett tag sedan så ikväll blir det tjejmiddag och sedan utgång i Göteborg med nästan alla tjejerna i klassen. Ska bli jätteroligt. Jag saknar dem!
Toppen-lördag helt enkelt.
Tomtar av alla dess slag håller på att placeras ut. Mitt emellan några utav dem kan man skymta två vita koppar med saftglögg i. Gott!
Kärleksfull fredagskväll
Det var en sån fin kväll. Pustervik skulle ta in max 700 personer men jag undrar om det inte var fler där alltså... Inträdet var 200 kr och alla pengar går oavkortat till ung cancers verksamhet. Dessutom såldes en hel del armband, t-tröjor, kepsar och tygpåsar. Ni kan ju tänka er själva hur mycket pengar vi fick in på kvällen. Alla artiser var ju där gratis också.
Fantastiska människor, så glada och fina... Det var riktigt roligt alltså! Artisterna var grymma också. Och där fanns en vägg där det stod "Innan jag dör ska jag", och så kunde man skriva. Maja och jag kom rätt tidigt och då fanns det gott om utrymme kvar att skriva, men när jag tog kortet som finns här nedanför vart det svårt att skriva till något mer!
Något mer som var bra är att natt-personalen kom och utförde sin uppgift helt utan krångel. Så somnade jag klockan tre. Nöjd tjej.
3 meter bred, 2 meter hög. Så mycket plats fanns det, och allt var fyllt med text som på bilden. Maja skrev "Springa igen!" och jag skrev "Kunna äta gourmét-middag". Det var någon som hade skrivit "Bli frisk"... Det fanns många ord på den väggen som satte sig i hjärtat och hjärnan på mig kan man säga.
Denna fina loggan fick vi alla som kom dit. Den fanns på affischerna om kvällens fest. Har satt den på min jacka!
Jätteduktiga Dennis Camitz. Rysningar kan man säga. Andra som spelade var Navid & Gudarna, DJ Promoe och Isak Strand VS Toe. Har nästan aldrig hört någon utav dem tidigare, men det kommer jag helt klart göra framöver!
Det var svårt att lyckas med bilder eftersom det var så mörkt. Fotograferna som var på plats tog kort på mig och Maja också. Vi ska hålla utkik efter dem på facebook här i dagarna. Dyker de upp så lägger jag upp dom här också!
Det är så lätt att glömma
Amanda åkte hem vid fem. Då började jag göra mig i ordning för kvällen. Rotade igenom halva garderoben. Vad ska man ha på sig? Sedan duschade jag håret och då kom familjen hem. Allt var bra och klockan blev halv sex. Då slog tanken mig att jag skulle äta upp resten av kebabrullen.
Jag åt en fjärdedel. Sedan började jag må rikigt dåligt. Ligger i min säng nu och försöker hämta mig. Fan också. Det är så lätt att glömma bort att man faktiskt har en sjuk mage ibland.. Ja ja, det är en timme kvar tills jag behöver gå. Hemsjukvården kom precis, och jag har bara smink och hår kvar att fixa. Det kan jag lösa snabbt sedan. Nu bara ligger jag här. Det måste bli bra igen. Men jag blir så anti på något sätt. Känner mig inte direkt partysugen just nu.
En gammal bild på Maja och mig från en fest förra året någon gång. Båda hade jättelångt fint hår. Jag tror det kommer vara riktiga fotografer på plats ikväll. Vore kul om det blev någon fin bild på oss där ifrån. Nu rockar vi ju korthåriga frippor båda två istället! Vi får hålla tummarna.
Fullspäckade dagar väntar!
Från att ligga och må sämst resten av veckan, till att ha massvis med roliga saker för sig är vad planeringen valt istället!
Jag och Amanda gick in på ICA efter mötet med kirurgen. Vi köpte sånt julbröd, köttbullar och rödbetssallad samt pepparkakor. Hemma gjorde vi i ordning lite mys och det känns gött! Fira julen i förväg (med mat-biten). Jag ska verkligen se till att njuta av så mycket gott jag bara orkar innan den tionde. Sedan blir det inget mer sånt på ett bra tag ju.. Får passa på!
Nu efter att droppen gått klart ska Mandis och jag ta en promenad. Sedan är det dags att gör sig i ordning för kvällens stora fest i Göteborg! "Join our army, join our fight!" står det på affischerna och jag känner redan nu att festen kommer vara proppad med positiv energi och glädje! Det ska bli riktigt roligt faktiskt.
Sedan är det julmarknad i Ubbhult imorgon vid lunch, på kvällen blir det födelsedagmiddag ihop med tjejerna i klassen! På söndag åker jag på släktkalas för Amandas kusin Simon. (I sex år i rad har jag följt med Amandas familj och gudfar Kalles (Amandas pappas) systers familj till fjällen. Jag är liksom en i gänget nu och brukar nästan alltid vara med på alla släktkalas och så).
På måndag är det möte med narkosläkarna inför operationen, tisdag är det pärl-dag med Amanda samt julgodisbak med hennes familj på eftermiddagen/kvällen, onsdagen ska jag fixa naglarna, torsdag är det möte inför operationen igen... Ja ni hör ju haha. Full rulle! Sedan är det bara fredagen och lördagen kvar innan det drar ihop sig.
Full rulle som sagt, myror i brallan som jag har trivs jag alldeles utmärkt med att ha det såhär. Bilden talar för sig själv tycker jag. Den är tagen för nästan exakt två år sedan.
Koll på läget
Kirurgen klarade sig fint med ordvalen trots allt, helt förvånade blev både jag och Andreas, haha.
Jag ska alltså bli inlagd den 9e, nästa söndag eftermiddag. Då blir det förberedelser i form av att skrubba sig ren några gånger med sånt där före-operations-medel och fasta från och med kvällen. Så börjar de tidigt måndag morgon sedan. De ska ta bort hela min magsäck. Jag ska alltså få leva ett liv utan magsäck sedan. Läskigt som bara den.. men lite spännande också.
Sedan är det specialkost och personlig dietist som gäller några år! Men min gudmor Lena har sagt att det finns en gubbe på hennes jobb som inte heller har en magsäck. Och han kan äta upp till en halv pizza idag. Han äter normal mat, kan fika med kakor och dricka som vanligt. Bara det att det inte handlar om samma mängder för honom längre. Han är väldigt smal men inte undernärd. Innan var han väldigt stor... Dock vet vi inte hur länge sedan det var han opererades, kanske fem år sedan sa Lena.
Operationen kommer ta 4-6 timmar att genomföra. Det beror lite på vad de hittar där inne. Om tumören verkar finnas på fler platser än räknat, till exempel inte bara i övre magsäcken och utanför vid mjälten utan även på/inuti mjälten, så kommer de ta bort hela min mjälte också. För den kan man tydligen också klara sig utan sa kirurgen.
När de känner sig klara med mig kommer de placera en sorts slang i buken på mig, som jag kommer ligga med i ungefär fem dagar. Den slangen ska spruta in cellgifter rakt in i bukhålan efteråt. Antar att det kommer få mig att må riktigt jäkla dåligt.. Men hellre en slang som koncentrerar sig just på buken, än ett dropp som går runt i hela kroppen!
Jag frågade om jag kommer få ligga inne över julafton, men det kunde han inte svara på. Det beror helt och håller på hur jag känner mig. Det brukar vara plus/minus två veckor efter en stor operation som man är kvar på sjukhuset. Och julafton är 14 dagar efter operationen... Hade varit så skönt att kunna ligga hemma i sin egna säng den dagen, trots att jag verkligen inte hade kunnat göra annat än just det: ligga stilla i min säng.
Ett nytt liv väntar på mig! Många som jag redan berättat detta för verkar tycka att det låter jättetufft och svinjobbigt och säger bara "oj...". Men jag har ingen anledning att se på saken så. Jag har chansen att bli frisk. Det är allt som betyder något. Resten kan man anpassa och lära sig att leva med. Detta kommer bli jättebra!
Jag vet att de första sju dagarna efter operationen antagligen kommer vara det värsta jag varit med om. Jag ser så klart inte fram emot dem. Men sedan blir det bara ljusare och ljusare, lättare och lättare, bättre och bättre för varje dag som går. Det är vad jag väljer att lägga fokus på!
Sista november
God morgon. Här ligger jag och tänker dra mig två timmar till. Skönt. Tänk att det är december imorgon.. Alla julljus ska tändas, stämningsfull musik, pepparkakor, lussekatter, julmust och glögg. Dessutom sätter julmarknaderna igång. Mycket som händer med andra ord.
Egentligen trodde jag att operationen skulle bli någon gång vid nyårsskiftet och att jag skulle kunna ta del av julbord och julgodis på julafton. Men så blir det ju inte nu. Faktum är att jag inte ens vet om jag kommer behöva ligga på sjukhuset över jul och nyår.. Amanda tyckte att vi kunde ha en minijulafton några dagar innan min operation och äta allting då istället. Lät som en mysig ide tycker jag. Vi får väl se hur det blir!
Nu ska jag sova vidare. Hoppas mötet går smidigt sen och att det inte kommer någon jobbig överraskning. Kirurgen jag har är den samme som gjorde min senaste gastroskopi, som gav mig beskedet om cancern, och som opererade bort min dottertumör i naveln.
Han är duktig, absolut. Men att formulera sig väl eller anpassat är inte direkt hans grej. Jag är nästan hundra på att han (med tanke på hur han skött samtal med mig tidigare) kommer säga såhär: "Det är ju en rätt stor och riskfylld operation som kommer kräva mycket tid och som har många svårt detaljerade moment. Vi får hoppas att det går bra"...
Hur tycker ni det låter? Inte direkt så man varken vill eller behöver bli bemött i ett sånt läge. Jag behöver ju honom att säga "Detta kommer gå alldeles utmärkt, du är i trygga händer". Inte att han ska skrämma upp mig och verka tveksam. Haha. Jaja, vi får hålla tummarna.
Denna bilden la jag ut på Facebook och instagram för några dagar sedan. Lätt en utav de bästa måltiderna jag haft i livet. Mamma och jag äter gudomliga mackor på en vit strand i Grekland 2009.
Chockerande omställning
Det blev ingen behandling idag. Jag, Amanda och Lena fick sätta oss i ett rum klockan tio med min onkolog och sjuksköterska. Där fick vi reda på att hon igår hade suttit i möte med överläkare ifrån Uppsala och de hade beslutat att operationen ska bli av nu den TIONDE DECEMBER. Alltså blir det inga fler behandlingar innan operationen, som inte ens är om två veckor... Shit pommes.
Jag vet inte vad jag ska säga eller tycka eller tänka. Självklart är det skönt på ett sätt, jag har ju länge väntat på att få reda på datumet för den stora dagen. Men det är väldigt jobbigt också. Här har jag gått i flera veckor och mentalt förberett mig på en jobbig behandling, gått runt med ångest och mått dåligt inför detta. Så vips blir det inte av. En sorts chock. Men det gäller att ställa om fort.
Nu börjar jag om. Bygga upp den största mentala armén jag gjort hittills i mitt liv inför det stora kriget som väntar den tionde. Nog ska jag kämpa. Och nog ska jag vinna.
Hemma igen. Amanda och jag är utmattade efter en sådan omställning så nu ska vi se på den sista Johan Falk filmen. Andas ut lite. Hörs sen!
En av de finaste bilderna jag har. Över min säng, på tavel-hyllan, lyser nu två doftande ljus för min fina lillebror.
Darin och Dino
Förresten! För några år sedan kunde man hitta bilder på kändisar när de var små på mjölkpaketet i samband med BRIS. En av bilderna var på Darin och jag reagerade på hur lik han var min bror på den bilden. De är inte identiska men Dino hade i alla fall varit rätt lik honom i vuxen ålder också tror jag:)
Nu packar jag, och lyssnar på Apan Som Liknar Dig av just Darin. Egentligen känner jag för något deppigare musik, men glada låtar får en lättare på bättre humör.
Se bara, visst finns där likheter. Jämför med bilden jag la upp på Dino i förra inlägget!
