"Sorgen är kärlekens pris"
Min mentor var positiv om saken, jag kanske kan börja med min bok väldigt snart! Nu väntar jag bara på ett litet mail för att kunna sätta igång.. Det fick mig att börja grubbla djupt i saker och ting. Typ mitt liv. Tänka tillbaka på saker. Jobbiga saker. När sånt händer försöker jag stoppa upp allting och se mig själv och min situation utifrån. Fler perspektiv, fler tankar och vinklar. Hur ser det egentligen ut?
Själv vet jag nog inte. Det är nog inte nyttigt att tänka på sådant för mycket heller. Men jag har svårt att låta bli, för människors inställning i livet kan verkligen fascinera mig. Vi alla är så otroligt olika och det kan på riktigt få mig tokig ibland. Hur kan man ens med att tycka synd om sig själv för att man missat bussen eller vara sur på mamma för att man inte fått den senaste mobiltelefonen? Hur? Nej jag förstår inte det. Det jag där emot förstår är att man alltid ser sin egna situation som den värsta, eftersom man själv inte upplevt något värre eller vet bättre.
Jag må ha gått igenom mycket mer än de flesta människor gör på en livstid, och jag är bara arton år. Men jag kommer aldrig i hela mitt liv låta det hindra mig. Varför skulle jag? Vad skulle jag tjäna på det? Nej, gräset är inte grönare på andra sidan. Livet är något man själv skapar och allting blir vad man gör det till. Just därför. Därför väljer jag att vara den jag är, positiv, glad och framåt. Självklart saknar jag både min mormor, bror och mamma så det skär i bröstet. Så kommer det alltid vara, det är okej att känna. Men inte behöver jag hänga upp mitt liv på det, det hade ju inte dom velat till exempel, eller hur?
Med min bok vill jag verkligen ge människor en tankeställare. I en skrivuppsats jag gjorde förra läsåret skrev jag om ögonblicket, eller beskedet, när jag fick reda på att mamma inte skulle överleva sin cancer. Jag fick MVG på den, och chockerande bra feedback. Blev riktigt glad måste jag säga. Men här är en del av den texten i alla fall.
Läs den och känn efter. Tänk på hur bra du egentligen har det. Livet är för kort för att ägnas åt negativa energier.
"Det blir vad man gör det till."
En dröm
Jag vill verkligen börja med mitt projektarbete snart. På tisdag när jag går till skolan ska jag ta med mig den där förhandstitten och leta upp en handledare tror jag. Eller i alla fall prata med min mentor om hur vi kan göra. Inspirationen bara pumpar dessa dagar. Skulle kunna skriva oändligt mycket känns det som.
Det jag vill göra är att skriva en bok. Med den boken vill jag inspirera människor via min livshistoria på något sätt. Jag vill få folk att förstå hur bra dem har det och hur viktigt det är att inte ta saker för givet... Ja, idén är ju inte helt klar än men något i den stilen i alla fall! Det är något jag vill göra överlag i mitt liv. Göra skillnad. Inspirera. Få människor att må bättre. Vore en dream come true om projektarbetet blev lyckat! Sedan så tycker jag det är väldigt roligt med att skriva just texter så det kommer ligga enormt mycket tid bakom att finslipa och putsa på alla meningar i hela boken. Men det ska bara bli kul tycker jag.
Jag sitter med lite kexchoklad här och funderar på om det ens är någon idé att jag försöker somna än. Jag vet ju ändå att det kommer sluta med att tankebanan kör sitt egna lilla race och att jag kommer starta igång för att kolla på en film sedan ändå.. Så jag kan ju lika gärna göra det på en gång nu då istället. Imorgon är det slut på höstlov och allt drar igång igen. Hoppas folket är redo för en ny vecka. Vet inte riktigt om jag är det. Vill inte åka till sjukhuset. Men men, what to do. Sov gott världen!
Denna gillar jag. Jag vet inte varför men. Haha. Dec-10 i alla fall.
Passiv söndag
Det har verkligen varit en lugn hemmadag idag. Skönt, behövligt och mysigt. Jag kollade på Titanic för femtioelfte gången och fixade med naglarna och halvsov fram till att hemsjukvården kom vid två, när de var klara vid tre kom pappa och dom! Vi tog en fika och pratade en stund bara, sedan skulle dom åka vidare hemåt. Men ändå! Har saknat dom mycket. När de åkte sedan så hjälpte jag faktiskt Ines med ett skolarbete (hur kan jag inte låta bli att plugga? hur? varför?) och nu ska jag bara fortsätta att ligga här och vila, men ännu en film kanske. Låter kanske dötrist men jag är ju van. Och så trist är det faktiskt inte, det blir ju vad man gör det till :)
Jag är väldigt nervös tror jag. Har nog varit det undermedvetet rätt länge. Imorgon ska jag nämligen åka på den stora, avgörande röntgen. Den är så himla tråkig... Man ska i princip ligga blixtstilla, utan att prata eller göra någonting alls i TRE timmar.. Sedan är det bara att vänta på att bilderna ska bli klara, vilket blir på torsdag, och då väntar ett avgörande möte med onkologen. Beroende på vad bilderna visar där och då så gör vi en anpassad planering för de kommande veckorna. Även fast allt tyder på att bilderna kommer visa något positivt är det ändå en big deal. Klart man tänker mycket på det. Eller?
Antagligen den nyaste bilden på mig tagen med en bra kamera, okt-12. Så tråkigt att vara svullen i ansiktet av alla mediciner.. Men men, what to do.
Längtan
Jag har sett fram emot denna kvällen bra länge nu. Klockan tre idag ska det börjas med förberedelser och jag kan knappt bärga mig haha. Fram tills dess måste jag verkligen lyckas somna en stund, annars är jag rätt att jag faller ihop i en liten hög ikväll. Vill verkligen ladda batterierna så bra som möjligt eftersom det ändå är såpass långt hemifrån jag ska. Långt ifrån mina mediciner om det skulle hända något.
Dagens medicinschema ser helt annorlunda ut. De kom klockan sex i morse och jag har alltså sovit dåligt inatt med. Hela schemat är bakflyttat två timmar ungefär, plus att jag ska ringa på nattjouren så fort jag kommer hem inatt så de kan komma och koppla på mitt närings- och vattendropp. Vilket lär bli vid 3-4-tiden... Kommer bli en lång kväll.
Det är så jobbigt med hemsjukvård på något sätt. Självklart är jag glad för att det finns, det är ju tack vare dom jag kan vara hemma! Så tacksam är jag ju för det. Men att varje dag, tre gånger om dagen ha främlingar i huset som hänger över en med diverse starka preparat är inte riktigt min grej. Att jag dessutom är en person som har ett enormt kontrollbehov gör inte saken enklare. Det är väl inte så konstigt att man inte litar på personer man aldrig träffat förut? Att man är rädd om sig och nyfiken på vad dom gör så att dom gör rätt och så? Det känns jobbigt tycker jag. Speciellt när jag märker att de blir irriterade på mig för att jag inte litar på dem. När jag ifrågasätter när de gör något annorlunda från vad jag är van vid. Jag har faktiskt varit med om en och samma rutin varje dag i många veckor nu och jag har stenkoll på allt som ska stoppas i mig, vilken ordning, vilka tider och hur man ska göra. För det är ett kontrollbehov som jag har. Och till mitt försvar så är det faktiskt min kropp. Det är ingen annan än jag som avgör ifall droppet går för fort och jag känner mig yr pga det eller om det gör ont när dom sätter sprutan i låret på mig varje kväll.
Det är ett sånt ansvar också. Att ha främlingar i huset i över en timme som det mesta av den tiden bara bokstavligen står vid mitt rum och väntar på att droppet ska gå in så de kan koppla bort det igen. Småprat börjar bli min specialité kan man säga. Men det är inte roligt alltid. Jag har en krävande sjukdom som tar mycket energi speciellt när jag ligger under medicineringen. Jag vet att jag inte har några som helst krav på mig, men det känns så ändå.
Förberedelser inför halloweenpartaj 2003. Min fina mamma och jag. Riktigt sådär snygg blir jag nog inte i år!
Eftermiddagen kommer
Min kära vän Ada har varit i London ett par dagar men kom hem igår. Vi har haft några goa timmar tillsammans här hos mig nu. Jag vill också åka till London någon gång! Och jag hade rätt om tröttheten förresten. Tänker nog försöka sova fram till hemsjukvården kommer klockan två. Sedan kommer Ines! Så fort medicinerna är klara där innan tre så tänkte vi två åka en sväng upp till Uddevalla för att träffa hennes storebror Marko en stund. På vägen hem hoppas vi på att svänga inom min morbror Stefan och hans familj i Stenungssund också. Måste vara hemma senast klockan åtta så det blir säkert bra. Ska bli kul att träffa dom!
Ikväll får det bli hög mysfaktor med Ines här hos mig, tevetittande och gammalt hederligt tjejsnack. Det är mycket mys och lugna kvällar för min del. Kan ju inte göra så mycket annat haha. Men inte klagar jag för det! Dock måste jag säga att jag saknar galna festkvällar med mina vänner... Gissa om jag är taggad inför Halloweenfesten imorgon kväll? Har i en hel vecka nu planerat om medicinernas tider för att jag ska kunna vara iväg hela kvällen. Mycket fix och trix för att det skulle gå att lösa.. Men allt går om man vill och nu har vi fått ihop ett fungerande schema tror vi, jag och mina sköterskor! Så skönt att dom är så villiga att anpassa sig efter mig, uppmuntrar mig till att hitta på saker och säger ständigt att det inte gör något om det drar ut på tiden och jag inte hinner hem till mitt egentliga medicinschema. Men jag tycker det blir så krångligt bara. Jag märker direkt om mitt system inte får vad det vill ha och behöver på de bestämda tiderna.
Över till en helt annan grej. Aldrig har jag haft långa naglar. Men när man ligger länge på sjukan sliter man inte precis på dom och de börjar växa! Roligt har jag tyckt. Pyssla med dom lite varje dag och så. Tur att mamma var så intresserad av det och att jag fortfarande har kvar hennes stora väska med nagelgrejer. Men sedan då, när sånt här händer, då blir man riktigt ledsen.... hahaha. Tur att jag redan bokat tid för naglarna på onsdag!
Irritationsfaktor 30. Men men! What to do. Anledningen ligger faktiskt midsommar bakom. Jag klämmde det fingret i en dörr. Och ett blåmärke har växt ut på nageln med tiden. Nageln under var väl rutten på det stället eller något sånt. Igår valde den att ge upp!
En overklig verkliget
Amanda ligger här jämte mig och sover så sött. Själv har jag som vanligt svårt för att somna. Kom att tänka på hur skönt det är att ha fått vara hemma nu ett tag och i en hel vecka till..underbart verkligen. Men sen gick tankarna över till mina stunder på sjukhuset. Kan inte fatta att jag sov där 43 nätter i sträck... Och så dåligt som jag mådde under första och andra cellgiftsbehandlingen...
Kan inte förstå det själv längre. Det är bara suddiga bilder kvar av de fruktansvärda dagarna. Sinnet har antagligen valt att förtränga det, för det är verkligen en traumatisk upplevelse det där. Sån himla tur att vi hittade preparat som passade min kropp mycket bättre för senaste behandligen jag hade, nummer tre. Ångesten, fruktan och fasan inför den tredje behandlingen...liksom bara veta att sekunderna tickade och drog mig mot att hamna där igen. Fyfan. Men jag slapp det värsta. Och det känns inte alls lika jobbigt inför omgång fyra, just på grund av det. Sedan är det klart att jag har mycket kraft jag laddat upp mig med bara av att få vara hemma. Och självklart i alla underbara människor som visar att dom bryr sig på olika sätt.
Cancer är ingen dans på rosor direkt. Men jag måste säga att jag känner mig väldigt stark och stadig i det ändå. Inget kan fälla mig. Jag är bara arton år och har hela livet framför mig med hela världen framför mina fötter!
I och med sjukdomen lär jag mig så otroligt mycket. Om mig själv, om hur viktigt inställning är, om hur tacksam man ska vara, om vilka människors "true colours" är... Listan kan skrivas väldigt, väldigt lång.
Nu får jag nog ge sömnen ett nytt försök tror jag. Nattinatt.
Nu får jag nog ge sömnen ett nytt försök tror jag. Nattinatt.
Hmm.. undrar när denna bilden togs. Det var nära julen 2010 om jag inte minns helt fel.
"All the small things"
På bussen bara någon minut hemifrån ringde det på min telefon. Illona, mamma till min barndomsvän Simon, ringde och stod utanför vårt hus. Vi satte oss i hennes bil och pratade en stund. Jag blev så glad över att få träffa henne, få en kram och prata gamla minnen en stund. Jag fick en fin present också. Blev alldeles rörd av vårt lilla samtal ute på vår uppfart. Efteråt inne på mitt rum slog det mig verkligen. Hur lyckligt lottad jag är som är omringad av så många otrolig fina människor. Vad vore jag utan dom? Gud vad jag har det bra. Det är en stor lyx det där, enligt mig. Jag fick mig en rejäl tankeställare. Tror helt seriöst att jag ska börja skriva en liten lista varje dag, tre saker dagligen som jag är tacksam för, och tre saker som jag tänker jobba på att förändra till det bättre.
Jag var faktiskt så duktig att jag dammsög hela nedervåningen efter att hemsjukvården hade åkt och mitt upp i allt kom Amanda. Vi har en lugn kväll här hemma och lite extra mysig eftersom det är Pias födelsedag idag! Nu tänkte jag och Mandis kolla om årets säsong av Så Mycket Bättre verkar vara något att ha eller inte, och sedan blir det läggdags. Systern min ska nämligen upp tidigt för att åka till sin praktik imorgon. Tur att det bara tar tio minuter för henne att köra dit härifrån! Sovmorgon imorgon enligt henne, inte riktigt enligt mig. Kram!
En bild ifrån okt-11. Kommer ihåg den dagen. Andreas och jag tog fyrhjulingen ut i skogen en sväng.
Någon sorts lättnad
Skönt att vara iväg själv en stund. Slippa ha "barnvakt" dygnet runt även fast det egentligen måste vara så. Nog hittade jag lite smått o gott som åker med hem.. Hihi.
Sitter på pendeln som snart tar mig hemåt. Då blir det hemsjukvård, dusch och småstäda del. Sedan kommer Amanda! Trots att vi nästan ses varje dag måste jag säga att jag saknar flickan. Konstigt hur sånt funkar tycker jag.
När jag gick runt på nordstan mmsade Ines (en nära släkting till mig, läs storasyster) en bild på mammas, mormors och Dinos grav. Jag själv har inte varit där på flera månader... Känns så skönt att veta att platsen är så väl omhändertagen av nära och kära. Blev så glad av det mmset. Måste kännas skönt för dom med, där borta i Nangijala. Titta vad fint det är!
Trötthet
Vilken mysig kväll det blev. Cecilia, Nelly, Mathilda, Linda, Sanna och Belinda. Guldklimpar är ni, allihop.
Det blev inte sent heller, vilket faktiskt var väldigt skönt. Jag är jättetrött men som vanligt gör droppen det svårare för mig att somna av någon anledning. Det mest irriterande är att jag vaknar varje natt runt tre och är extremt kissenödig! Tänk dig själv, ha dagliga intaget av vatten i ett dropp under natten..riktigt bråttom får man upp ur sängen kan jag säga. Vilket är en konst i sig. Krångla med det tunga droppstället genom hela nedervåningen för att ta mig till toaletten mitt i natten. Efter det somnar jag aldrig om närmsta timmen heller. Det tar nog rätt mycket på krafterna om jag tänker efter. Tur att jag har mina mediciner som gör att jag känner mig pigg och glad hela dagarna!
Att bara ligga trött i sängen utan att kunna somna är nytt för mig. Har aldrig haft problem med det innan. Då sätts tankarna på rullning och hjärnan startar ständigt nya banor och vägrar varva ner. Vad för banor? Jag har genom i princip hela livet lärt mig att fokusera på positiva saker. Därför handlar det oftast om saker som att planera morgondagen. Men tyngre tankebanor sätt såklart också i rullning ibland. Då gäller det att ta itu med det. Att skjuta undan eller försöka ignorera sina problem eller bekymmer gör inget annat än skada längre fram.
En positiv tanke som slog mig är att jag ju nu börjat blogga. Ett tidsfördriv som funkar bra även sömnlösa nätter. Men imorgon blir en lång dag. Så dags att försöka lite till. Godnatt världen.
Egoboost
Hemma igen. Strax kommer hemsjukvården! I stan mötte jag upp min fina Andrea och vi gick in på en skönhetssalong i innestaden där jag bokade tid för både klippning och nagelfix för onsdag nästa vecka! Lite pirrigt, har aldrig klippt mig på salong innan. Men det blir säkert kanon, det är ju trots allt bara hår? Efter det tog suget över och vi satte oss på subway ett bra tag. Även fast jag inte kan äta en hel meny beställde jag en ändå! Att jag njöt är en underdrift.
Här hemma har jag faktiskt organiserat min garderob och övrigt på mitt rum en hel del. Klockan fem kommer ju faktiskt töserna från klassen hit! :D Vi ska ha mys med god mat, chokladfondue och möjligtvis film. Det går bra nu:)
Att hemsjukvården ska komma tre gånger om dagen, 8.30, 14.00 och 19.30 är ju en bra sak. Ett bra system som funkar bra för min kropp. Men de senaste dagarna har jag av någon anledning inte fått vara smärtfri. Trots att vi använt samma preparat nu på samma tider dagligen i över en månad. Vad kan det betyda undrar man ju. Kanske har mitt system vant sig vid intaget och vill ha mer för att uppnå samma effekt som tidigare? Jag kanske måste ringa in till min läkare och förklara, så jag slipper smärtorna. Det går ingen nöd än så länge enligt mig, magsmärtor är inte direkt något nytt och ovant för mig. Men sköterskorna är på mig. Kanske lika bra att få det gjort.
Får väl bjuda på gamla bilder på mig själv, tills jag gått och blivit en bloggerska på heltid som tar kort på relevanta grejer för inläggen istället! Haha. Bild från Sep-11.
Biverkningar
Det är skönt att slippa ha cellgifterna i systemet nu. Speciellt eftersom det är så kallt ute. Minsta temperatursminskning och mina fingrar och tår sticker och är irriterande som bara den. (Känslan av när foten somnar riktigt djupt, typ). Annat jag inte slipper är däremot biverkningarna från mina dagliga mediciner. Lite läskigt att ha så dålig balans till exempel. Jag glömmer ju bort det själv ibland och har ramlat pladask ett par gånger för det. En till tråkig grej är att jag får jättedålig syn i sisådär två-tre timmar efter att droppen är klara. Kan knappt se fingrarna på handen framför mig när det händer, skumt!
En BRA biverkning däremot, eller lite roligare i alla fall, är att jag blir speedad och på gladare humör än vanligt hela tiden.. Vilket jag valt att koncentrera mig på. Man tjänar ju inget på att sura över de negativa bitarna:).
Detta blir mitt första inlägg från mobilen! Var nyfiken på hur det funkar så hoppas det blir bra!
Nu om en halvtimme är sköterskorna klara med mig här hemma och jag ska fixa mig snabbt för att tillbringa några timmar i Kungsbacka på att skämma bort mig själv. Fokus på naglar, hår och shopping. Det är mycket nu. Men när man inte går i skolan så får man en hel del mycket mer fritid till att tänka och fokusera på annat, typ sig själv. Och jag tror på att den biten är viktig när man går igenom något jobbigt: sätta upp mål dag för dag som får en att må bättre. Även om det handlar om pyttesaker. Och kosta vad det kosta vill känner jag lite. Sånt löser sig alltid!
Ha en bra höstonsdag gott folk, så hörs vi lite senare:) kram!
Dags att varva ner
Vad skönt det var att få komma iväg en stund. Jag ska verkligen försöka bli bättre på att planera in småträffar med gamla vänner man inte träffar så ofta. Det behöver ju liksom inte bli en stor grej som tar hela dagen, utan bara spontant! Precis som denna gången med Linnéa. Det ger en så mycket kraft på något sätt. Bjuden på fika är aldrig fel heller och jag lyckades dessutom hitta två gosiga stickade tröjor som sved lite i plånboken faktiskt..men vafan, ibland får man unna sig:) Linnéa och jag satt och filosoferade lite om livet och vad som meningen är egentligen. Jag blir så inspirerad av sånt. Bolla olika idéer och tankar om framtiden och få fina komplimanger/kommentarer om djupa grejer gör en motiverad till att fortsätta kämpa.
De senaste dagarna har faktiskt varit riktigt fina vädermässigt men man märker redan nu hur kallt det blir på kvällarna..kan tänka mig att vintern kommer bli jobbigt kall. Väl hemma igen blev det ännu en mysig fika med Christer och Cacca och sedan kom hemsjukvården vid nio. Sitter just nu och väntar på att alla dropp och sprutor ska gå in så jag kan fortsätta med mitt sen! Så tråkigt med dropp, tar sån tid. Aja, kan ju sitta med datorn under tiden i alla fall! Efter att sjuksköterskorna åkt tänke jag fixa naglarna och antagligen sitta vid datorn ett tag. Eller om det blir någon film. Vi får se! Undrar vad som händer imorgon.. Godnatt och kram!
De senaste dagarna har faktiskt varit riktigt fina vädermässigt men man märker redan nu hur kallt det blir på kvällarna..kan tänka mig att vintern kommer bli jobbigt kall. Väl hemma igen blev det ännu en mysig fika med Christer och Cacca och sedan kom hemsjukvården vid nio. Sitter just nu och väntar på att alla dropp och sprutor ska gå in så jag kan fortsätta med mitt sen! Så tråkigt med dropp, tar sån tid. Aja, kan ju sitta med datorn under tiden i alla fall! Efter att sjuksköterskorna åkt tänke jag fixa naglarna och antagligen sitta vid datorn ett tag. Eller om det blir någon film. Vi får se! Undrar vad som händer imorgon.. Godnatt och kram!
Min fina vän och jag på centralen innan.
