Dåliga tider

Ibland är det skit. Simple as that. Jag spyr blod dagligen, trycker på min morfinpump så ofta det går nästan, slangen med påsen från vänstra lungan slutar inte fyllas med vätska, jag har någon infektion och går på
antibiotika.

Egentligen skulle min nästa cellgiftsbehandling börja idag, men jag är i för dåligt skick för det just nu.

Jag sover nästan alla dygnets timmar och min cancerläkare har flera gånger det sista sagt att mitt tillstånd är allvarligt. Känns ju kanoners.

Men i alla fall. Jag har fått mängder med meddelanden av olika slag. Och det är helt enkelt så att jag inte har någon energi till att svara just nu. I hope you understand.

Vad tyst det blev...

Ja hörni, det kan helt inte gå bra hela tiden. Natten till jullafton fick jag genomlida otroliga smärtor i magen och spy en hel del blod. Det resulterade i att jag fick åka ambulans till mitt rum här på östra och spendera julhelgen här. Åkte hem igen på torsdagen den 27e.. Och sedan dess har det varit annorlunda,
 
Jag har inte rört mig ur fläcken i princip förutom när det varit dags att besöka toaletten, vilket alltid varit en utmaning i sig och slutat med att jag fått ligga och återhämta mig i min säng för att det förbaskade illamåendet ska minskas och jag ska sluta få ont.
 
Men vad hände sedan då? Jo, det kokade över igen. Natten mellan torsdagen och fredagen (3-4) kom smärtorna och kräkningarna och ångesten tillbaka... Med en skillnad. Jag hade otroligt ont i mitt hjärta som dessutom slog onormalt fort. Det kändes väldigt obehagligt och självklart blev jag rädd. Så in åkte jag och Andreas tidigt fredag morgon. Mådde ungefär lika dåligt som jag gjorde under mina första cellgiftsbehandldingar. Ett helvete var det säger jag bara.
 
Efter det var det röntgen av lungor och hjärtat som gällde, vilket visade att jag fått in vätska i mina lungor, och även i säcken som hjärtat ligger i. Väl tillbaka uppe på mitt rum var det ultraljjud av hjärtat som gällde men som tur var ligger inte den där vätskan på ett ställe som påverkar hjärtats funktion. Och EKG-undersökningen (en massa slangar som klistras på runt om på bröstkorgen och runt hjärtat, handleder osv) visade att jag har rejäl hjärtklappning och att det inte är konstigt att jag har ont. 
 
Mina läkare trodde att jag råkat ut för lunginflamation först, men så var ju inte fallet. Sedan visar mina blodvärden att jag har infektion någonstans i kroppen, så jag går på antibiotika. Haft upp emot 40-graders feber till och från också. Dygnet runt ungefär varannan timme får jag extra smärtstillande i form av morfin/oxynorm och lugnande för hjärtat, illamåendet och ångesten/i form av stecolid. 
 
Som råga på allt börjar min nästa cellgiftsbehandling imorgon... 
 
Det är mycket nu, igen. Hoppas ni kan ha någon sorts förståelse till varför jag varit frånvarande här. Det är liksom tllräckligt mycket fokus som måste läggas timme ut och timme in på alla läkemedel och efterkänningar av hur kroppen mår som det är redan...
 
En positiv grej är i alla fall att oxynormen och stecoliden hjälper väldigt bra. Jag får må helt okej i perioder. Och igår fick jag i mig en piggelin :-)
 
Jag saknar det där ögonblicket. Min trio står längst fram  vid scenen och bara väntar på av vårt favoritband ska börja spela sin nya skiva live för oss i Berlin förra hösten. Det är just sånt här som håller mig motiverad. Saker som drar mig framåt. Saker jag vet kommer göra mig så lycklig att tårarna bara kommer spruta. Åh. Längtar!

Here we go again

Jag är inlagd igen. Och här får jag stanna resten av denna vecka och hela nästa vecka också. Jag har spytt mer blod och haft ett otroligt snabbt dunkande hjärta, ständigt illamående och massa saker.

Jag har röntgat lungorna och det visade sig att jag har lite vätska i ena lungan, samt i hjärtsäcken. Sedan har jag gjort EKG av hjärtat som visat att jag har rejäl hjärtklappning och sen också ultraljud av hjärtat för att kolla om det är
farligt. Men enligt hjärtdoktorn är den vätskan inget som påverkar mitt hjärtas funktion och så. Så det är väl bra.

Sedan har jag hög feber, och infektion någonstans i kroppen så jag går på antibiotika. Läkarna håller på att diskutera eventuella justeringar bland min mediciner så att jag kan slippa må illa hela tiden och lite annat sånt.

Detta är varför jag inte är aktiv på bloggen. Har lite annat att lägga fokus på så att säga.

Kram.

Omläggningar och sånt

Lika sliten som "vanligt". Jag har mått illa varje dag nu sedan julafton... Så tråkigt. Imorgon ska jag till sjukhuset på grund av operationssåret jag har på magen. Det ska rengöras och pillas på en del kan man säga..

.. Sedan är det bara en vecka kvar tills helvetet kommer på besök igen. Nästa behandling alltså. Jag är rätt säker på att det inte kommer gå lika bra som sist. Jag menar, jag mår ju illa som det är UTAN cellgifter nu för tiden och får ångest bara av att vara på sjukhus UTAN cellgifter... Vågar knappt tänka på det alltså. Usch och fy.

Idag har det varit film som vanligt. Alla mina plåster och infarter och sår har lagts om och tvättats och jag har inte rört mig ur fläcken. Jag längtar tills om tre veckor ungefär. När jag gått igenom två behandlingar till. Då är det förhoppningsvis lite bättre igen.

Med filmer som vaggvisa

Sovit till och från hela dagen igen. Surprise? För någon vecka sedan fick jag låna en extern hårddisk fylld med filmer av Pias systers man, hur snällt som helst! Så jag har en del att se på nu, vilket är bra.

Jag tog kort på maten igår ändå till slut, eftersom mina fina vänner hellre satt på golvet i mitt rum för att äta istället för att sitta vid köksbordet på övervåningen.

Till förrätt: Hjärtformad toast med skagenröra.
Till huvudrätt: Fläskfilé med hasselbackspotatis och lyxig sallad.
Till efterrätt: Lakrits- och vanilj-pannacotta med bär.
... Och så flera kilo godis, chips och dricka efter det såklart!!! Titta här bara vad jag fick genomlida igår kväll, det doftade ljuvligt alltihop!

hosdijana.blogg.se

Bloggvärlden är sprillans ny för mig, men tanken slog mig och jag kände för att ge det ett försök! Vi får hoppas på att det blir bra :)

RSS 2.0