Vem får vara ledsen?

Igår när klassen satt och fikade satt jag jämte klassens mentor Linda. Vi pratade lite om allt möjligt men sedan kom vi in på ett lite djupare ämne.
 
Jag är en väldigt empatisk person men har i flera år haft väldigt svårt att hantera min illska och frustration över när människor klagar över saker som jag kan tolka som ilandproblem. Eller bli arg och irriterad när någon säger att livet suger och att dom har det så himla dåligt för att man inte fick senaste versionen av Iphone i julklapp liksom. Ni förstår hur jag menar? 
 
Det kan fortfarande få mig att reagera, speciellt på grund av hur mitt liv ser ut just nu. Men det är något som jag på senare dagar har insett en del saker om. Förr kunde jag verkligen tänka och känna "vad har du att klaga över, jag har gått igenom mycket värre saker än dig och ändå klagar inte jag" och brusa upp och massa grejer. Men det har ändrats. Jag har liksom insett att varje individ inte vet mer än vad hon själv har upplevt. Alla faller ju ner på "sin botten" ibland. Sorg är ju en känsla, som absolut kan upplevas av alla på ett starkt sätt även om orsaken i sig kanske ligger på olika "nivåer" av hemsk-het eller hur man ska uttrycka det.
 
Linda nämnde någon gubbe som hade haft ett riktigt tufft liv och sedan gått och blivit psykolog. Någon eller några utav hans patienter hade kollat upp hans bakgrund (jag minns inte om det kunde vara så att han hade skrivit en bok om sitt liv eller så kanske) och fått reda på den tragiska vägen han fått vandra på i livet. Patienten blev så klart rörd och berättade för psykologen och menade att "men vad har jag för rätt att sitta här och klaga om mina små bekymmer när du gått igenom så mycket värre saker?". Då menade den här mannen typ samma sak som jag håller på att inse/lära mig mer och mer utav. Och ska jag vara ärlig har det hänt många gånger att vänner till mig sagt ungefär samma sak till mig... Men då blir jag arg. Inte ska sakerna jag gått igenom få hindra mig från att stötta mina vänner när dom har det svårt. Så får det inte vara och så får dem absolut inte känna. 
 
Hmm, ja, jag vet inte. Intressant ämne tycker jag i alla fall. Har tänkt på det mycket hela dagen. 


Kommentarer
Anonym

Som vanligt intressanta, kloka tankar....värt att rellektera över....tack för dom....kram Nina

2012-12-22 @ 23:06:44


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hosdijana.blogg.se

Bloggvärlden är sprillans ny för mig, men tanken slog mig och jag kände för att ge det ett försök! Vi får hoppas på att det blir bra :)

RSS 2.0