Att få ”det där” beskedet såhär innan jul vart tydligen något jag fick slippa. Det finns så klart ett allvar i situationen, för det är en allvarlig sjukdom. Men att jag inte kommer överleva var det inget fokus på att prata om i alla fall.

Det blir fler behandlingar i hela januari och februari, och sedan ny röntgen månadsskiftet efter det. Det kan bli så att behandlingarna fortsätter hela våren och det enda jag hade att säga om saken var att jag inte vill missa balen och studenten. Resten av alla saker jag vill göra nästa år kan man ju flytta runt på och fixa när som helst. Men just studenten och balen är ju fasta datum där mellan maj och juni… Vilket min onkolog tyckte vi absolut skulle satsa på att jag skulle kunna gå på.

Hon frågade vad jag tänkte. Konstig fråga tycker jag. Jag menar, en cancerläkare om Någon borde väl fatta att det är en rätt konstig och onödig fråga att ställa i ett sånt här läge. Men men. Hon är väl lika mycket människa som någon annan.

Jag hoppas på att få vara med på avslutningarna med mina klasskamrater i sommar. Sedan det där med körkort, söka jobb, resorna, tatueringar, gymkort… Det får helt enkelt vänta. Jag är fastkedjad vid mitt hus och sjukhuset det kommande halvåret i princip. Något jag dock Skulle kunna pricka av ifrån min att göra lista är att införskaffa mig en fin systemkamera och klocka. Unna mig fina kläder och annat onödigt krimskrams. Eller jag vet inte. Det är pengar jag egentligen planerat att spara för att ha råd med sakerna som står på to-do-listan.

Det som är så irriterande eller frustrerande med allt är att PET/CT:n (röntgen jag gjorde som visade sådan förminskning av tumören) missvisade så stort. Att nästa gång det är dags där i början på mars kommer jag, oavsett vad bilderna visar, inte att tro på det för fem öre. Varför skulle jag? Det visade ju så fel förra gången? Det känns som att detta kommer till att kunna hålla på i evigheter. Nu gör jag några behandlingar efter nyår, röntgas, vi planerar operation, försöker, inser att det inte är tillräckligt bra än, vänta på att jag läkt, fortsätta med behandlingar, röntgas, planera ny operation… Ja, ni fattar.