Den sista dagen på mitt gamla liv
Jajemän, imorgon smäller det på riktigt. Dagen som jag egentligen gått och längtat efter ända sedan allt startade. Dagen som kommer till att förändra mitt liv, som kommer rädda mitt liv.
Det finns bra och dåliga saker med allt. I och med den här resan är det mycket jag känner att jag förlorar. Mycket jag känner att jag kommer få kämpa extra med i framtiden för att ha det så normalt som möjligt. Saker som aldrig kommer kunna bli som vanligt på grund av tumören jag fick.
Antingen väljer man att tänka på alla de tunga bitarna, på de bitarna som förändras eller förloras. Eller? Ja, eller så väljer man att fokusera på att detta faktiskt kan rädda mitt liv. Få mig tumörfri och frisk.
Ja, jag kommer få ha en personlig dietist i flera år, behöva tänka extra mycket på vad jag stoppar i mig och inte i resten av livet. Eftersom jag alltid varit ett kakmonster och matfantast kommer det bli jobbigt.
Nej, jag kommer inte kunna spela fotboll (i alla fall på några år), eftersom det är en närkampsport och det inte funkar så bra ihop med att man är några organ back.
Nej, jag kommer inte kunna spela fotboll (i alla fall på några år), eftersom det är en närkampsport och det inte funkar så bra ihop med att man är några organ back.
Ja, jag missar ett helt år av gemenskap och minnen i skolan med mina klasskompisar och kommer få läsa alla kurser på egen hand sedan istället.
Ja, jag kommer behöva äta olika tabletter varje dag resten av livet, både medicin och näringstillskott och hormoner och sånt där.
Nej, jag kommer inte kunna få ett biologiskt barn.
Ja, jag kommer behöva äta olika tabletter varje dag resten av livet, både medicin och näringstillskott och hormoner och sånt där.
Nej, jag kommer inte kunna få ett biologiskt barn.
Ja, det är mycket som förändras.
MEN. Vad tjänar jag på att fokusera på dem bitarna, när detta faktiskt är den enda chansen att överleva? Och faktiskt kunna få ett någorlunda normalt liv ändå? Man måste lära sig att tänka rätt.
Jag ska banne mig se till att ha ett fantastiskt liv. För det förtjänar jag. Jag tänker se till att alltid ha nya mål att sikta mot, att alltid kämpa på och att aldrig under några som helst omständigheter ge upp.
Livet är en gåva, och man ska vara så tacksam för det man får ha.
Livet är en gåva, och man ska vara så tacksam för det man får ha.
Imorgon bitti väntar en stor operation, som kommer ta upp emot åtta timmar att genomföra. Jag har valt att verkligen försöka att inte tänka på det så mycket, för det gör en bara nervös och rädd. Det är en riskfylld och stor grej som ska göras imorgon och det enda man kan göra är att hoppas på det bästa!
Andreas och jag åker hemifrån lite efter fem idag. Jag ska vara där klockan sex. Skönt är det i alla fall att jag knappt rört väskan jag packade för förra vistelsen på sjukhuset. Så fort jag kommit till mitt rum ska första skrubb-duschen tas, och sedan en till efter minst två timmar. Vi får hoppas att jag får ett enkelrum. Amanda kommer dit ikväll och förhoppningsvis får hon stanna över natten.
En positiv sak till är att jag kunnat lämna sängen idag. Suttit/legat i soffan på övervåningen i flera timmar, kunnat gå upp och ner för trappan och gått runt lite grann utan besvär bakom nyckelbenet :)
Här har vi två bilder i en som Andreas tagit. Mitt öga och kedjor. De båda har en tung symbolisk betydelse och det finns mycket man kan säga om saken. En bild säger mer än tusen ord, eller hur? I detta fallet handlar det om precis det jag skrivit i inlägget om. Det handlar bara om hur man väljer att se på saken.
Kommentarer
Trackback
