När man ligger såhär som jag gör är det viktigt att man försöker sätta sig på sängkanten och kanske till och med ställa sig upp åtminstone någon gång per dag. Det är ju massa risker för lunginflammation och blodproppar och massa grejer.

Det fick jag göra nyss. Inte själv såklart. Utan med hjälp av två sköterskor. Men fyfan alltså. Det gör så ont. Jag har ju en pump jag kan trycka på för att få extra smärtlindring men den bedövar mig bara upp till en viss höjd och det är ovanför den gränsen jag fick ont.

Jag känner mig sur och krävande. Haha. Funderar på att ta fram datorn och kolla på en film. Lämna verkligheten för en stund. Trött blir jag. Ont har jag. Undrar när Amanda kommer.