Inatt låg jag vaken med min mobil och teven. Sov väl i 30-minutersperioder och var vaken en timme, sov sedan i 30 till och så vidare.. Ändå känner jag mig inte så värst trött nu. Men det beror väl på att jag inte gör annat än att ligga och vila hela dygnet.

Jag väckte Amanda så hon kunde åka till skolan halv åtta och precis då kom pappa. Idag händer det grejer förstår ni, jag ska för första gången upp och stå klockan tio! Gå 25 meter är målet. Och samma sak i eftermiddag.

Det är inget jag ser fram emot måste jag säga med tanke på gårdagens sitta-på-sängkanten-scenario... Men vad gör man. Jag kan vrida lite lätt på mig själv i sängen nu i alla fall, och små äta lite lätt. Framsteg!

Hittills denna förmiddag har jag suttit med min dator och sysslat med min To-Do-List-2013. Jag är jätteledsen över att den behöver ändras på grund av allt detta. Saker som måste flyttas fram flera månader eller kanske inte ens kommer hinnas med nästa år pga att behandlingarna och operationen blir framflyttat nu.

Tänk om jag inte kan vara med på min studentbal nu bara för det? Eller vara med och dansa och fira studenten med mina vänner? Tänk om jag inte kan åka till Kroatien i juli med Ada och Amanda om jag fortfarande behöver ha näringsdropp då och inte kan lämna landet? Jag vet att havet inte går någonstans, att jag kan ta det senare. Men det handlar inte om det. Vi får helt enkelt hålla alla tummar bara.

Kolla så underbart det ser ut utomhus. Njut av dagen hörni! Gå ut och andas lite extra frisk luft för min skull åtminstone :-)