En nära vän till mig, Kristina, fick idag reda på att hon tillsammans med sin kompis lyckats få en lägenhet. Jag är så glad för hennes skull!

Men det fick mig att börja fundera. Jag längtar verkligen efter att ha gått klart skolan, ha ett jobb och flyttat hemifrån. Bli självständig liksom. Det suger att allt ska behöva bli framflyttat något år eller så nu på grund av min sjukdom.. Jättemycket.

Det kommer ju så småning om ja, men ändå. Hela mitt liv har liksom gått och blivit pausat. Bara det att jag antagligen kommer vara 22 år gammal istället för 20 när detta jag pratar om nu kan hända. Ni kanske tycker att det inte är en stor sak, att det bara handlar om just ett år fram och tillbaka och det är väl inte så farligt och att allt jag pratar om är saker jag ändå kommer kunna göra sen när jag är frisk.

Men det är just det som är grejen. Att jag inte KAN göra någonting på ett helt år till. Bara sitta och vänta på att få börja leva livet igen typ. Och det är en känsla som inte går att beskriva. Man är så maktlös. Så frustrerad. Så ledsen. Och tiden går så långsamt.

Men jag ska verkligen plugga som en tok för att bli klar med mitt fjärde läsår på kortare tid än just ett år.. Min mentor tror jag kan klara det på en enda termin bara jag vill. :)

Sånt ligger jag vaken och tänker på just nu. Jag har sovit i omgångar hela dagen också så det är lite svårt att somna.

Idag kom förresten en utav bilderna på mig och Maja ifrån fuckcancer-festen upp på Facebook! Kolla vad snygga vi är i våra kortklippta frillor hihi.