Pappa läser, Lena läser, jag bloggar, vi kollar lite på teve, vi pratar lite, jag spelar lite kortspel på datorn, vi kollar på klockan, det har gått 15 minuter sedan man tittade på den senast, pappa tar en promenad, Lena äter lunch, jag försöker sova lite, kollar klockan och tio minuter har gått.

Alltså, tristess har fått en ny innebörd, mina vänner. Så himla tråkigt har man det här. Om man åtminstone kunde sätta sig i en rullstol och bli körd på en liten promenad eller om man hade trådlöst nätverk på datorn eller om det fanns fler kanaler än ettan, tvåan, fyran och sexan... VAD SOM HELST så hade kanske tiden kunnat gå lite fortare.

Jag har redan sett alla filmer jag har på datorn såpass många gånger att jag börjat kunna de flesta replikerna utantill till och med... Säger inte det en del?

Har ni några tips på vad man kan hitta på? Skriv gärna en kommentar om saken i så fall!!

Imorgon ska för övrigt mitt förband över stora såret bytas och såret tvättas för första gången.. Hur läskigt som helst. Jag har lite svårt för sånt. Bara att ta bort plåstret och låta en sköterska tvätta min CVK är läskigt för mig... Så detta lär ta det hela till nya höjder. Men men! Det är väl bara att bita i det sura äpplet och låta det ske. Darra som ett asplöv lär jag göra i alla fall. Haha.