Det blev knappt någon sömn inatt. Men det berodde inte på smärtor eller så i alla fall. Först nu har domningarna i mina ben avtagit lite. Igår kväll la sköterskan en kall tuss på några olika ställen på mina ben men jag kände inte av kylan för fem öre, konstigt! Jag satt en stund på sängkanten också, med hjälp såklart.

Nu är det en ny dag i alla fall. Jag funderar på hur länge jag behöver stanna här... Antagligen typ åtta dagar till eller så. De ska ta bort mitt morfinplåster på ryggen sen så jag får vara utan det sålänge jag har pumpen. Sedan måste mina uppklipptamuslimer i hela magen få chansen att läka ihop en del.

Jag är sjukt sugen på att äta någonting också. Vilket jag får göra. Men jag vågar inte än. Känns läskigt.

Amanda och Lena kommer hit om en liten stund och då åker Andreas till jobbet. Vi får hoppas att dagen inte blir allt för lång och tråkig. Jag vill bara att tiden ska gå, så att jag kan skippa smärtstillande och börja äta och åka hem!

Där står lilla Andy. Adventsljusstaken är egentligen tänd hela tiden men han laddar sin iPhone och då får den lida en stund!