Det är okej att känna

På eftermiddagen bestämde jag och Amanda oss för att hitta på något istället. Jag tog mig till hennes skola, perfekt tajming för precis när jag kom fram var hon klar och vi kunde åka! Först tänkte vi åka till Nordstan, men det slutade med att vi åkte till Kungsmässan istället. Det låg ju ändå på hemvägen tänkte vi. Jag köpte mig ett par nya hörlurar till min iphone. Dumbom som tappade dem gamla utanför mitt skåp i skolan igår. Men men! 
 
Vi åkte raka vägen hem till henne i Ubbhult sedan. I bilen började jag må riktigt dåligt. Jag tog till och med fram en utav mina nöd-spypåsar och höll i handen hela vägen. När vi kom fram gick jag in och la mig i Amandas säng. Hon la sig bredvid mig, och då brast det för oss båda. Tårarna bara rann och rann... Så går det när man försöker förtränga något man tycker är jobbigt. Det kokar till slut över. Imorgon kommer det värsta jag vet igen. Cellgifter. Och jag är rädd och ledsen över det. 
 
Det var väldigt skönt att gråta ut tillsammans en stund dock. Det är nyttigt för själen ibland tror jag. Rensa känslorna och sinnet lite. Det som är skillnaden för denna behandlingen är att vi nu VET att det har väldigt bra effekt. Sedan försöker jag trösta mig med att eftersom tumören blivit så mycket mindre, kanske inte cellgifterna har lika mycket att vara aggressiva emot, och därför kanske jag inte kommer må lika dåligt... Men samtidigt vågar jag inte tänka så. Det värsta som kan hända är ju att det blir värre än vad jag väntat mig. Därför går jag istället med inställningen att förvänta mig det allra värsta. Usch...  
 
Nu tänker jag kolla på senaste avsnittet av Stalkers på tv3 play och sedan försöka sova. Hoppas jag lyckas. Sov gott världen.
 
Maj 2008. En tankebild. Undrar vad jag tänker på just när bilden togs. Allt jag minns är att jag inte var beredd på att Andreas tog kortet. Kan inte bestämma mig för om jag just bara har sträckt på mig och gäspat, om jag fryser eller om jag är fundersam och ledsen. Hur som helst så älskar jag färgerna i denna bilden. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hosdijana.blogg.se

Bloggvärlden är sprillans ny för mig, men tanken slog mig och jag kände för att ge det ett försök! Vi får hoppas på att det blir bra :)

RSS 2.0