Drömmar

Jag drömde om mamma inatt. Min fina mamma. Något jag tror är väldigt vanligt med när någon dör är att människor bara kommer ihåg de bra bitarna. En förskönande version av personen i fråga. "Han var så fantastisk", "Så underbar och älskad av alla"... Och så. 

 

Jag är inte annorlunda. Jag är också sån. Men jag tror att jag har kommit in i en ny fas av sorgbearbetningen eller hur man säger. Jag vet att min mamma var fantastisk. Och jag kommer ihåg alla bra bitar. Men det som händer i mig nu är att jag börjar minnas och få tillbaka även de minde bra sidorna. Hon må vara en ängel nu, men när hon levde var hon trots allt inte mer än människa. 

 

I min dröm så bråkade jag och mamma. Ett såntdär typiskt mor-och-dotter-tjaffs om något oväsentligt. Det slutade med en kram och sen vaknade jag.

 

Jag tror att om mamma hade varit här med mig idag hade vi just nu suttit och planerat en riktigt girl-trip till sommaren. Bara hon och jag. Vi pratade ofta om det. Hur kul vi skulle ha på våra framtida resor när jag blivit lite äldre/myndig. Kan verkligen föreställa mig oss två sitta där i solstolarna nere på någon vit strand med paraplydrinkar och skratta oss igenom dagarna. 

 

Det känns som att folk tror att man överdriver när man säger att man tänker på en och samma person varje dag. Som att man skulle ljuga om en sån grej för att få uppmärksamhet. Väldigt konstigt enligt mig. Men det gör jag i alla fall. Jag tänker på henne vartenda dag. Och det kan ha att göra med precis vad som helst. Ett ljud, en doft, en färg, en blomma, en blick, ett ord, en stämning, en person... Vad som helst. Men jag tänker mycket på henne i och med min sjukdom också. Såklart. Hon är min styrka i detta också kan man säga. Jag vet precis vad hon hade sagt och haft för åsikt om hur jag ska agera och tänka i allt detta. Och det håller jag mig till, väldigt hårt. Jag tror på tankens kraft och hittills har det uppenbarligen fungerat väldigt bra. 

 

Jag saknar dig mamma. Pussa och krama bror och mormor i Nangijala från mig också. Vi ses. 

 

December 2004. Det var skönt att komma bort till lite värme den julen, när allt var så kaotiskt på hemmaplan.

Hej Dijana det är Marika din mormmor var min bästa vänina.Vill bara säga att jag läser din blogg och tänker på dig.med tanke på allt du går igenom så är du en kämpe pressis som din mamma och mormmor var.Jag kommer ihåg dom sen din mamma var liten.Kämpa på ge inte upp.Kram Marika