En riktigt god gärning
Amanda och jag hann få ihop 24 stycken armband idag. Alltså pärlade vi ihop till värdet av 2400 kronor som kommer gå raka vägen in i Ung Cancer-fonden! Känns så otroligt gött rent ut sagt. Man mår riktigt bra när man går där ifrån kan jag lova. Detta var andra tisdagen i rad som vi gjorde detta, och kommer absolut fortsätta så. Tjejerna på kontoret var glada att se oss och de bjöd på fika och var lika goa som vanligt.
En riktigt dum sak som hände dock, var när jag skulle gå av bussen på Lindome station för att vänta in pendeln in till stan. I vanliga fall, när bussen är i tid, får man stå och vänta på pendeln några minuter. Men idag så öppnades dörrarna till både bussen och pendeln samtidigt vilket innebar att man var tvungen att springa om man inte ville vänta 30 minuter tills nästa pendel skulle komma. Vad hände tror ni?
Jag hann springa tre steg, sen ramlade jag. Rakt ner i asfalten. Skrapade upp handflatorna och fick ont i magen.
Egentligen hade jag velat ligga kvar där för jag fick så ont men jag behövde verkligen hinna med pendeln... Sedan satt jag hela vägen in till stan och försökte få rent mina händer från blod och grus med papper och handspritsflaskan jag alltid har liggandes i min väska. Sved kan man ju säga att det gjorde. Men men! Sånt "händer" (det var roligt, skratta!).
Amanda blev irriterad över att ingen utav alla de människor runt om försökte hjälpa mig. Men jag tror det hela gick så fort att de helt enkelt inte hann. Men vem vet. Det är ju rätt dåligt på den fronten i Sverige rent allmänt. Om någon ser ut att må dåligt eller på något sätt råkar illa ut är det oftast ingen som vågar reagera.
Tur att jag är så envis och klarade mig själv :)
Massa pärlor!
Finfint resultat!
Kommentarer
Trackback
