Trots att senaste behandlingen gick myyycket bättre än första och andra, kan jag inte annat än frukta torsdag. Jag vill verkligen inte. Börjar redan få ångest inför det. Det är det värsta jag vet. Cellgifter....

Det gäller för mig att försöka fokusera på sakerna jag ska göra runt om som jag ser fram emot och som är bra för mig på olika sätt. Sedan måste jag försöka jobba igenom ångesten och se på cellgifterna klart. Det är ju trots allt för en bra sak och även fast det innebär att gå in i en tjock mörk dimma så blir det alltid ljusare och klarare på andra sidan. Det är inte så lätt att fokusera på bara den biten bara, när man vet vad det innebär att ligga där i sjukhussängen och plågas i flera dygn. Men man kan väl inte annat än att göra sitt bästa och försöka antar jag.

Nu ligger jag med dropp. Börjar märka ett mönster, jag gör inlägg ungefär tre gånger om dagen och det är nästan alltid under medicineringen! Haha. Men i alla fall så kommer moster och kusinerna hit om en stund, ska bli mysigt. Sedan kommer sköterskorna igen klockan två och efter det vet jag inte vad jag ska göra fram till klockan sju! Antagligen vila, jag vet inte varför jag varit så trött de senaste dagarna.

Vid sju kommer min kompis Kristina och hennes familj hit en sväng. Henne har jag känt sedan jag kom hem ifrån BB. Vi var som tvillingar när vi var små och gjorde allting ihop. Klart vi träffas otroligt mycket mer sällan sedan jag flyttade ifrån Smålandsstenar men trots det och att vi inte direkt pratar varje dag är det någon sorts syskonrelation vi har till varandra. Det blir första gången hon kommer hit till Lindome också! Kul.

Här har vi en bild på oss haha, Kikki skickade den till mig för några dagar sedan. Gissa vem som är vem? ;)