Framsteg
Jag kan bli så barnsligt arg på hemsjukvården alltså. När de gör misstag och småfel eller slarvar/glömmer bort något... Det gör mig galen! Jag blir sådär jobbigt omogen i tänkandet på en enda gång och tycker allt är piss och vill bara gnälla på allt. Otrevlig blir jag också. Inte bryr jag mig det minsta om attityden mot dem när de gör bort sig, tänker jag för stunden. Så får det gå någon timme och det går över. Haha. De kom tio i sex i morse, och åkte tjugo över sju. Eftersom jag låg vaken inatt mellan tre och halv fem kan man lätt säga att jag slocknade så fort de stängde dörren efter sig. Sedan sov jag ända till kvart i nio och det var dags att åka!
Ultraljudsundersökningen tog 1,5 timme som väntat och det gick jättebra! Först blev jag lite orolig när läkaren undersökte och höll på och fick sig en bekymrad min. Han sa att han skulle hämta överläkaren för att se över bilderna. Då började man ju fundera lite... Men överläkaren i sin tur sa att allting såg bra ut! Tydligen gjordes inte undersökningen för att jag ska opereras snart utan för att hjärtat kan påverkas negativt när man går på cellgifter. Skulle det vara så att någon förändring sker så får man ändra cellgifterna helt enkelt. Men det slipper ju jag! Jätteskönt. Efter att det var klart gick Lena och jag upp till avdelning 350 (min avdelning) för att få hjälp av sköterskan David. Han är en av dom som har mest ansvar om mig. Medicinförrådet hemma håller på att ta slut och han fick en lista av mig med grejer jag behöver fram till imorgon eftermiddag. Blev en hel papperspåse fylld med olika preparat.
Ifrån sjukhuset åkte vi raka vägen till McDonald's i Kållered. Jag kan inte riktigt begripa att jag fick i mig en hel Big Mac... Inte all pommes dock, knappt hälften och bara två-tre klunkar av drickan. MEN ÄNDÅ. David tyckte att jag fått lite mer hull om knderna också. Om det nu är bra eller dåligt. Haha. Jag tror att just kinderna är lite svullna på grund av cortisonet. Men lite har jag gått upp i vikt det senaste, ja. Hemsjukvården säger att det bara är bra om jag går upp så mycket som möjligt innan operationen. Jag behöver samla på mig så mycket reserver som möjligt till det.
Nu ligger jag hemma igen, kroppen kommer vara jääättetrött nu när den har lite mat i sig att bearbeta. Jag antar att jag kommer somna tungt här nu snart. Om inte vill jag gå en promenad om en stund, det är ju faktiskt kanonväder i Lindome just nu! Längtar efter Amanda gör jag också. Hon dyker väl upp runt fem skulle jag tro.
Matmatmat... Nog det jag tänker på mest under mina dagar. En kebabrulle måste jag äta snart. ÅH. Här har vi mig och min utbytesstudent Janina ifrån Tyskland. Vi sitter vid havet i närheten av Kungsbacka och framför mig syns vår dåvarande valp Colin. Maj 2009 var tiden. Eller om det var april. Ser lite kallt ut?
Kommentarer
Trackback
