Nu har det gått alldeles för lång tid med ständigt krångel, schemaändringar och ändrade planer.

I mindre doser då och då är inga problem. Och jag är van. Men även jag har gränser. Och nu har det gått för långt.

För det första. Egentligen skulle min vän Jimmey komma ner från Nyköping imorgon för att spendera helgen med mig och gänget. Det har varit strul med tidigare försök till en sån här helg men denna gången klickade allt perfekt.
Men nej, självklart inte. Han blev sjuk idag. Så han kan inte komma. Inte minst för att jag är infektionskänslig.

Sedan har min ena CVK-slang slutat att fundera. Imorgon när jag fått morgonmedicinerna ska Andreas köra mig till onkologmottagningen på Östra för ett sista försök att rädda slangen. Chansen är liten. Men vi måste försöka. Annars måste jag opereras omgående, ta bort hela och sätta dit en ny.

På torsdag är det ny behandling och då måste båda slangarna funka, plus att efter-operation-smärtor ska hinna försvinna tills dess. Cellgifter är en börda för kroppen som det är liksom.

Så ja! Absolut! Istället för att ha en otrolig rolig och glad helg ihop med mina bästa vänner blir det eventuellt en operation som bara skapar orörlighet över allt och smärtor i bröstet och armen, plus övernattning på sjukhuset i så fall. Jättekul! Verkligen! Yaay!!!