Lycka lycka lycka
Det var väl allt på tiden. GODA NYHETER. Jag finner knappt orden. Hade jag kunnat hade jag antagligen sprungit runt som en spratteldocka här hemma och dansat och jublat och haft mig. Men tro mig, det gör jag inombords i alla fall!
Mötet tog bara 25 minuter. På en gång sa onkologen att hon hade mycket goda nyheter. Hon visade mig den gamla och den nya röntgenbilden jämte varandra, så jag skulle förstå... Den första bilden var en jobbig syn. Så fick jag se den andra, som i princip såg ren ut. Bara det att man inte vågar kalla mig för tumörfri. Men det är inte långt ifrån alltså. Åh. Händer detta verkligen? Drömmer jag??
Det som händer framöver nu då! Eftersom bara tre omgångar cellgifter visat så bra resultat är det bestämt att jag ska få två eller tre omgångar till, start nu på torsdag. En behandling varar i 46 timmar och jag brukar må väldigt dåligt under de dygnen och några dygn efter också. Jag är inlagd under tiden så de kan ha stenkoll på mig. Sedan måste det vara fjorton dagar mellan behandlingarna, så det blir alltså varannan torsdag från och med nästa vecka!
När det gäller operation är inget datum satt. Men det blir i december eller januari! Nu är det ju dock oklart ifall hela magsäcken verkligen ska opereras bort eller hur vi ska göra, eftersom så himla stor andel av tumören är borta! Åh!!!
Annat som bestämdes är att jag ska vaccineras mot influensan, vore så onödigt om jag fick det. Jag är ju extra infektionskänslig pga sjukdomen och cellgifterna och allt. Så jag tog lite blodprover på sjukan innan vi åkte också. Kommer antagligen vaccineras här hemifrån av hemsjukvården redan ikväll eller imorgon! Jag ska dessutom slippa sprutan i låret från och med nu! Det blodförtunnande preparatet alltså, som man måste ta när man har opererats. Men det var såpass längesedan nu och jag är såpass aktiv att den inte behövs längre.
När Lena och jag åkte ifrån sjukhuset stannade vi till i Mölndal på vägen hem och firade med en var sin lyxig räkmacka! Efter det släppte hon av mig här hemma, där jag ligger i min säng och egentligen ska vila. Inte så lätt att varva ner just nu kan jag ju säga. Men men!
Hur känns detta nu då? Jag finner knappt orden som sagt. Jag tycker det känns overkligt. Hade jag varit mig själv skulle jag antagligen ropa ut "INGET KAN STOPPA MIG" och bli kaxig om saken. Men jag vågar inte riktgt ha den inställningen. Alla säger nu att "nu löser det sig ju!!!", men jag kan inte med att se det så. För jag vet ju inte. Man kan inte veta säkert. Och någon negtiv överraskning accepterar jag inte. Så jag väljer att se på nuet istället! En dag i taget! Och just nu ser det ljusare och bättre ut än någonsin! Det är jag mycket nöjd med! :D
Visste inte riktigt vad jag skulle lägga för bild till detta. Det fick bli en överdrivet glad bild ifrån augusti 2011!
Kommentarer
Robert
SÅ Jä-la gött att höra! Jag blir sååå glad, fortsätt kämpa och var stark!
Svar:
Dijana Draganovic
grönis
Youuuuu rock!!!
Svar:
Dijana Draganovic
Antonija
YEAH jag visste det. Att du skulle få goda nyheter. En känsla :-) Kram o vi ses på lördag.
Svar:
Dijana Draganovic
neakiller
Världens bästa tjej <3
Svar:
Dijana Draganovic
Trackback
