Natten kom så fort
Kikkis familj kom mitt under medicineringen. Gissa om tiden gick långsamt innan allt vart klart och jag kunde gå upp på övervåningen för att krama om dom? Det var ju så himla längesedan. Jag fick en jättefin tröja! Helt underbar är den.
Vi satt uppe i köket och pratade om allt möjligt.. De kunde inte stanna så länge för klockan nio skulle deras mormor landa på Landvetter flygplats. De sista tio minuterna gick jag och Kikki ner på mitt rum. Jag saknar henne. Oss. Det där spontana. Inte så lätt att vara spontan när man bor 15 mil ifrån varandra. Jag har tänkt mycket idag på henne och mig när vi var små, gamla minnen och så. Och idag pratade vi en del om jobb, vidareutbildningar, att flytta hemifrån och grejer.. Sådan kontrast på något sätt. Kommer ihåg det som om det vore igår när vi lekte med nallarna i barnkammaren liksom.
Förhoppningsvis kan jag göra en dagsutflykt till smålandsstenar efter nästa behandling, då blir det i alla fall någon timme längre än vad det blev idag!
När de åkte gjorde Andreas, Pia och jag iordning en ordentlig lördags-gott-och-blandat-bord och såg på film. Riktigt mysigt var det. Har saknat det också. Jag ska bli bättre på att ta vara på det vardagliga. Det är så lätt att man bli "hemmablind" eller vad det heter och glömmer bort att uppskatta alla de där småsakerna som egentligen visst gör stor skillnad. Man borde tänka lite mer på sånt.
Helt plötsligt blev klockan ett på natten nu och jag kände för att skriva av mig lite innan jag lägger mig. Jag är rätt trött, men kan inte direkt påstå att jag känner för att sova än. Jaja. Imorgon väntar mys-förmiddag med familjen. Och på eftermiddagen ska jag på dejt med Jacob och Maja i stan. Ser fram emot det riktigt mycket!
Men är det inte otroligt charmigt? Året var 2008, november. Två fjorton/femtonåriga fjortisar. Haha. Men men, söt bild i alla fall tycker jag!
Kommentarer
Trackback
