Ny vecka, ny behandling

Klockan har slagit över midnatt och det är ny vecka. Måndag morgon när vi vaknar. Alla åker tillbaka till skola och jobb. Jag skulle också vilja gå till skolan imorgon, men jag tror inte jag kommer orka det. Där emot blir det en heldag i skolan på onsdag. Hemsjukvården får komma hit runt 6 på morgonen så jag hinner i tid! Det är nämligen en inspirationsmässa på skolan då, och jag vill ta tillfället i akt för min bok. Sedan kan mässor allmänt vara rätt kul tycker jag. Men sedan då. Torsdag igen. 
 
Lite lugnad är jag efter senaste behandlingen. Det känns som att vi äntligen hittat preparat som vill samarbeta med mitt system när jag har cellgifter i mig liksom. Plus att tumören är mindre nu än vad den var de första behandlingarna vilket underlättar en del... Men allt det tar inte bort det faktum att jag måste åka in tidigt torsdag morgon, för att spendera resten av veckan i en sjukhussäng med smärtor och ångest. 
 
Att skita i det, försöka tänka på annat eller bara låta de tankarna sväva på sina egna moln där inne i huvudet någonstans är inte heller något bra. Det märkte jag inför förra behandlingen, då det kokade över onsdag kväll. Det är lika bra att låta känslor och tankar komma och gå som de vill, i alla fall när det gäller detta. Jag känner mig rätt maktlös på något vis. Vilket jag är otroligt obekväm i att vara. Men det verkar som att det blir bäst så. Man får ta en sak i taget. Kommer det jobbiga hinder får man tackla det med vägens gång, ett steg i taget liksom. Mer än så är svårt att lyckas med för det mesta. 
 
Är det något jag försöker fokusera på och som jag längtar mycket efter så är det detta. Att få komma tillbaka till platsen på bilden (Icici i Kroatien) med Amanda och Ada och träffa släkten, sola och bada, äta god mat och bara njuta av att vara frisk. Åh.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hosdijana.blogg.se

Bloggvärlden är sprillans ny för mig, men tanken slog mig och jag kände för att ge det ett försök! Vi får hoppas på att det blir bra :)

RSS 2.0