"Sorgen är kärlekens pris"

Min mentor var positiv om saken, jag kanske kan börja med min bok väldigt snart! Nu väntar jag bara på ett litet mail för att kunna sätta igång.. Det fick mig att börja grubbla djupt i saker och ting. Typ mitt liv. Tänka tillbaka på saker. Jobbiga saker. När sånt händer försöker jag stoppa upp allting och se mig själv och min situation utifrån. Fler perspektiv, fler tankar och vinklar. Hur ser det egentligen ut? 
 
Själv vet jag nog inte. Det är nog inte nyttigt att tänka på sådant för mycket heller. Men jag har svårt att låta bli, för människors inställning i livet kan verkligen fascinera mig. Vi alla är så otroligt olika och det kan på riktigt få mig tokig ibland. Hur kan man ens med att tycka synd om sig själv för att man missat bussen eller vara sur på mamma för att man inte fått den senaste mobiltelefonen? Hur? Nej jag förstår inte det. Det jag där emot förstår är att man alltid ser sin egna situation som den värsta, eftersom man själv inte upplevt något värre eller vet bättre. 
 
Jag må ha gått igenom mycket mer än de flesta människor gör på en livstid, och jag är bara arton år. Men jag kommer aldrig i hela mitt liv låta det hindra mig. Varför skulle jag? Vad skulle jag tjäna på det? Nej, gräset är inte grönare på andra sidan. Livet är något man själv skapar och allting blir vad man gör det till. Just därför. Därför väljer jag att vara den jag är, positiv, glad och framåt. Självklart saknar jag både min mormor, bror och mamma så det skär i bröstet. Så kommer det alltid vara, det är okej att känna. Men inte behöver jag hänga upp mitt liv på det, det hade ju inte dom velat till exempel, eller hur? 
 
Med min bok vill jag verkligen ge människor en tankeställare. I en skrivuppsats jag gjorde förra läsåret skrev jag om ögonblicket, eller beskedet, när jag fick reda på att mamma inte skulle överleva sin cancer. Jag fick MVG på den, och chockerande bra feedback. Blev riktigt glad måste jag säga. Men här är en del av den texten i alla fall.
Läs den och känn efter. Tänk på hur bra du egentligen har det. Livet är för kort för att ägnas åt negativa energier. 
 
"Det blir vad man gör det till."


Kommentarer
Linn

herregud.. texten gick rakt in i hjärtat på mig.. Har inga ord för vad jag nyss läste. Jag finns här för dig Dijana, alltid.

Svar: Fina du. Tack så mycket. Och detsamma, alltid!
Dijana Draganovic

2012-11-06 @ 14:09:33


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hosdijana.blogg.se

Bloggvärlden är sprillans ny för mig, men tanken slog mig och jag kände för att ge det ett försök! Vi får hoppas på att det blir bra :)

RSS 2.0