Jag mår fortfarande bra. Helt otroligt. Finner inga ord för lättnaden alltså. Dock är det ju inte över än. Cellgifterna tickar på ända till klockan 13 imorgon. Men det har alltså gått mer än halva tiden och allt jag känner av är någon sorts mysig trötthet.

Jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv. Att jag klarar omgång fyra såhär otroligt bra har såklart väckt mååånga frågor som jag ställt till läkarna. "varför mår jag fortfarande bra? Vad är det som händer???"

Svaren har varit lite olika. Det handlar delvis om att tumören blivit såpass mycket mindre. Och att min kropp fått vila några veckor och fått tid att bli starkare. Sedan så fungerar min magsäck mycket bättre nu än under tidigare omgångar vilket automatiskt gör att jag inte mår illa lika lätt.

Men framför allt... Är det tack vare mig själv. Det handlar om mental styrka. Jag har tydligen en obegripligt stor sådan.

När man får höra det från alla håll, speciellt ifrån högt uppsatta läkare, blir man väldigt glad och stolt. Tänk att jag klarar av cancer så bra, för att jag är den jag är, en kämpe! Underbart är det.

Jag kommer aldrig i livet att ge upp. En krigare är något jag alltid varit. Och är det något jag tror på i livet så är det att det blir vad man gör det till. YES! :)