"Tänk på döden"
Jag bläddrade igenom kameraalbumet i min mobil. På en bild fanns en stentavla som var uppsatt i Göteborg innan med orden "Tänk på döden". Det fick mig att börja fundera en del. Jag tänker nog på döden mer än vad de flesta andra människor gör. Det är inte så konstigt kanske. Men jag menar inte att det är med rädsla eller oro över att jag kommer gå över till andra sidan snart. Utan bara tankar kring döden helt enkelt.
Jag tänker mycket på vad jag vill hinna göra i livet innan den dagen kommer. Jag vill förändra till det bättre. Göra skillnad, inspirera, spela roll. Liksom göra ett avtryck på jorden och i människorna som finns i mitt liv innan jag försvinner ifrån den. Det är mitt mål i livet tror jag. Jag vet att jag lyckats med alla delar för vissa personer hittills. De gångerna jag fått det bekräftat eller bevisat för mig är den bästa känslan som jag vet. Men jag vill fortsätta med det. Nå ut till fler. Komma längre. Och det kommer jag kämpa för så länge jag andas :)
Sedan tänker jag som sagt på mamma och Dino mycket. Många situationer jag hamnar i om dagarna, går det två röda sekunder och jag tänker "Det där hade mamma skrattat jättehögt åt" eller "Dom killarna skulle nog Dino ha umgåtts med". Jag har i alla år haft en rätt tydlig bild av hur han skulle se ut om han levde. Vad han hade haft för klädstil och frisyr. Vad han hade tyckt om att göra. Hur han hade utvecklats som person. Vilken typ av tjej han hade tyckt om... Och så vidare.
Några utav hans bästa kompisar var ett tvillingpar ifrån Ubbhult. Jag ser honom i dom till exempel. Och jag tror att dom två ser Dino i mig med. Trots att vi inte umgås eller har så mycket kontakt är det alltid så uppskattat när vi råkar ses. Vi har aldrig pratat om detta men det känns liksom i luften. Jag tror det är ömsesidigt. Ibland för det fram några tårar efter att vi kramats hejdå. Jag tycker inte det är jobbigt att träffa personer jag kopplar till min bror, det blir bara känslomässigt liksom. Så klart.
Det har gått åtta år sedan han gick bort nästa vecka, men jag håller honom levande i hjärtat och sinnet. Jag vet att han finns kvar i allas våra hjärtan. Men ändå.
Det är en helt annan grej med honom än med mamma. Med tankar och känslor och allting. Det var under helt andra förhållanden så deras frånvaro och bortgångar går inte att jämföra ens lite grann. Några faktorer som säger detta:
1) Sorgbearbetning startas olika och förblir olika resten av livet beroende på hur gammal man är när någon dör.
2) Det blir inte samma sak om det handlar om en förälder, en vän, ett syskon eller en bekant.
3) När någon dör plötsligt, som Dino gjorde i bilolyckan, blir sorgen också annorlunda ifrån om det handlar om en bortgångsprocess, som när mamma blev sjuk.
Jag pratade med min syssling (läs storebror) Dino om såna här bitar igår kväll. Vi kom fram till att det är nyttigt att vara ledsen emellanåt. Nyttigt att gråta. Och jag tror det är så när det handlar om döden också. Det är ett otroligt känsligt ämne för hela mänskligheten. Men jag tror det. Det är nyttigt att tänka på döden ibland. För mycket slutar ju med kaos, men så är det ju med allt här i världen.
Där har vi den. Bilden som startade dagens kugghjul.
Kommentarer
Trackback
