Underbara hem
Här ligger jag nu, med ett stort leende på läpparna i min säng och skriver. Åh. Jag klarade fjärde behandlingen jättebra!!! Jag är så lättad. Och stolt. I made it!!
Det var så otroligt jobbigt i torsdags morse de där två timmarna mellan att hemsjukvården hade åkt här ifrån och innan Lena kom och hämtade mig. Två timmars tystnad och ångest. Det var hemskt verkligen.. Men nu är det över!! Jag hade Amanda och pappa med mig på sjukhuset hela tiden också ju. Dom är så bra.
Här hemma har jag packat upp mina grejer, ätit en pannkaka (ville så gärna ha mer men jag orkar ju inte...får klämma i mig en till lite senare) och småpysslat lite! Strax kommer hemsjukvården, sen blir det Solsidan med famijen och lite sånt.
Egentligen vill jag till skolan imorgon och kramas med mina saknade fina. Det är jobbigt tycker jag. Att inte gå i skolan. Det är också en sådan sak man tar för givet. Något som är så självklart i livet liksom. Jag saknar den vardagliga kontakten med mina vänner på det sättet, jag saknar ansvar och saker att göra. Jag saknar något att lägga ner tid på..
Men tyvärr blir det ingen skola för mig imorgon. Jag har fortfarande cellgifterna i kroppen till på tisdag är de kvar) och är för svag för att klara av att ens gå tvåhundra meter utan problem. Så jag får hålla mig på hemmaplan. Lite tråkigt men vad gör man. Jag skulle dock vilja boka ny tid på salongen för naglarna och håret för några veckor framåt.. Men det kan man säkert ringa och göra. Tror jag.
En tråkig grej är att mina kinder blivit ännu mer uppblåsta nu. Ser ju lagom kul ut haha. Men vad ska man göra åt saken då. Bara att leva med det helt enkelt!
Juni-09. Här var jag minsann inte svullen inte. Mina kindben är ju till och med markerade! Nu ser jag ut som en liten köttbulle kan man säga. Är jag riktigt snäll kanske jag laddar upp en bild på hur jag ser ut... Men bara kanske!
Kommentarer
Trackback
