Vad var det jag sa
Ja, som sagt. Jättetrött. Idag har min kropp allt fått jobba! Den är ju så ovan vid det. Senast jag åt en hel portion var tre månader sedan. Inte konstigt att jag legat helt utslagen i min säng enda sedan jag kom hem idag. Jag som ville gå ut på en promenad i det fina vädret... Men men! Istället blir det snart tredje filmen på rad med Amanda. Kanske låter som världens tråkigaste kväll, men vad ska vi annars göra då? Jag orkar ju ingenting.
Det är det som är så skönt med oss två. Vi kan verkligen göra allt och inget. Jag kan åka hem till henne och typ sova några timmar medan hon håller på med hästarna, eller hur ska jag förklara. Vi går inte hack i häl på varandra bara för att vi är under samma tak. Precis som de man bor ihop med. Faktum är att i normala fall, när jag är frisk, sover jag och Amanda minst hälften av alla dagar i veckan ihop. Egentligen skulle jag klippa hennes hår idag, men jag är för trött för det också. Eller så himla farligt är det inte. Men jag förstår att hon inte låter mig klippa hennes hår när jag är halvt borta!
Imorgon bär det av till skolan en sväng faktiskt! Det var ett tag sedan nu. Och på onsdag också. Sedan kommer torsdagen... Blä.
Men en dag i taget, just det. Imorgon var det ja. Först skola. Sedan hem för medicin och så dyker Ada upp. Jag har i uppdrag att klippa lugg på henne... Jag har klippt hår en gång i livet förut, och det var topparna på Ada förra sommaren. Hehe. Vi får väl se hur det går med den saken.
Jag undrar om tröttheten hänger en del på att det är torsdag snart. Jag kanske tänker på det mer än vad jag själv vet om. Jag försöker ju ständigt intala mig själv att ta en dag i taget men ni märker ju hur bra det går kanske. Man blir utmattad mentalt, uppenbarligen. Varför är jag annars så trött för?
Amanda, Ada och jag. Mina fina tjejer. Bilden är ifrån vår komfirmation, maj 2009!
Kommentarer
Trackback
