Äntligen. Harmoni. Hemma hade Pia gjort en underbar kladdkaka som vi smaskade på tillsammans. Jag fick en present ifrån hennes föräldrar också, en converse t-shirt. Älskar den!! Måste tacka dom ordentligt när dem kommer på julafton.

Efter kladdkakan fick jag gå ner till mon säng och lägga mig där.. Har för ont för att vara uppe och gå.

Det är som så att en släkting ifrån Kroatien, Melissa, flög till Sverige idag och hon var här nu på kvällen en sväng tillsammans med Ines. Melissa är dotter till min mormors bror och är femton år gammal.

Ines körde hit med henne direkt efter att hon landat på Landvetter. Det var en himla mysig stund! Och jag fick gosa lite med min favorithund Akida också. Man ser ju lite lagom dragen ut på bilden kanske haha, men men. What to do.

Nu känns det som att jag äntligen kan andas ut. Äntligen blir det som ett lugn i kropp och sinne. Älskade hem.

Idag får jag äääntligen komma heeeeem!!! :D

Klockan tre ungefär kommer Andreas och hämtar mig. Äntligen ska jag få krypa ner under mitt egna täcke. Äntligen. Åh vad glad jag är. Och som jag längtar efter detta. Nu är det julmys som gäller resten av året!

Amanda och jag sov jättedåligt inatt, somnade först halv fyra och vaknade vid sju. Hon åkte här ifrån vid nio och nu ska jag vara ensam tills det är dags att åka hem. Innan dess ska jag hinna få en rejäl extrados med morfin, så jag kan duscha utan problem. Sedan kollar jag nog på en film. Andreas får hjälpa mig att packa ihop mina grejer sedan.

På fredag är det skolavslutning och jag vill verkligen gå på den. Då blir det i och för sig med rullstolen.. Men vad gör det! Jag får komma hem idag! Lycka!

Ja, ibland är det bara att bita i det sura äpplet och gilla läget.

Jag ville verkligen hem idag. Men jag har helt enkelt för ont fortfarande. Så kan det gå. Och jag har blivit tillsagd på skarpen angående den biten för övrigt. Jag är dålig på att be om extra smärtlindring när jag har ont.

Så nu får det bli ändring på det! Min sköterska förklarade väldigt noga att dom först då kan bedöma hur mycket min "vardagliga" medicinering ska justeras och hur mycket de kan behöva öka mitt smärtplåster på ryggen för att jag ska slippa extra doser när jag åker hem. För att kunna göra det måste jag säga till så fort jag får ont.

Det blev sagt att vi försöker satsa på att jag får åka hem imorgon eftermiddag.

Det suger. Jag får ångest nu mera av att vara här. Det blir för tydligt att jag bär på en allvarlig sjukdom då kan man säga. Hemma känner jag att jag får vara ifrån det på ett annat sätt. Där är det lugnt och jag är ifred.

Dessutom är hemma alltid bäst. Och trots att jag egentligen kanske borde vara dödstrött på min säng med tanke på hur många extra timmar jag spenderat i den senaste halvåret, så älskar jag den! Det är min favoritplats på jorden typ. Haha.

Min söta söta lillebror fick träffa tomten här om dagen. Andreas mmsade mig bilden, blev så glad :-)

Läkarna var just här och pratade med mig om hemkomst, att det blir idag eller imorgon. Jag vill åka hem idag och det går att ordna säger dom. Men det är lite so/so med den biten eftersom jag fortfarande behöver extra morfin en eller två gånger per dygn. Oftast på natten.

Som inatt till exempel. Jag vaknar klockan fyra för att jag behöver gå på toa, fort. Då hade det alltså gått åtta timmar sedan jag fick smärtlindring senast och det känns rejält när jag sätter/ställer mig upp och släpar mig iväg till toaletten. När jag väl genomlidit hela proceduren och lagt mig ner igen ligger jag med "eftersmärtor" bra länge och kan inte somna om. Då behöver jag en spruta extra morfin.

Men det vore otroligt krångligt att ringa på hemsjukvården för det, eller? Om jag inte gör så att jag ringer dom så fort jag vaknar INNAN jag går på toa så att tiden går fortare sedan när jag lagt mig ner efteråt igen... Ah. Jag vet inte. Det blir ju lite lättare för varje dag också.

Men jag ligger fan hellre hemma i min egna säng och har lite ont hela tiden, än att ligga här. Spyr gör jag på sjukhus. Så otroligt trött är jag på det. Dock måste jag säga att jag nästan alltid får set bästa rummet för mig och Manda, med teve, egen dusch och toa och så. Men det handlar inte om det riktigt.

Åka hem blir väl vid tre-tiden i så fall kan jag tänka mig... Vi får se. Innan jag åker hem tänker jag i alla fall bespara mig smärtorna i att stå och duscha hemma, så med en rejäl extra dos kanske jag kan lyckas göra det smärtfritt här istället! Haha.

Min fina lilla Ada, kolla vad hon gjort som väntar på mig hemma!

Vaken hela natten igen. Jag hade jätteont så fick flera omgångar av extra morfin. Så himla skönt att min kropp tål det nu utan att jag ska behöva må illa och spy. Det underlättar liksom en hel del.

Annars har absolut ingenting hänt. Här ligger jag liksom. Teven är dötrist och fler omgångar Yatzy vill jag inte spela.

Jag ska faktiskt vara ensam några timmar i eftermiddag för första gången på länge. Amanda och Lena är här nu, men de åker om en stund. Så är pappa här några timmar men åker hem på eftermiddagen för att hinna hem innan det blir för sent. Så jag ska klara mig själv några timmar innan Amanda kommer ikväll!

Ska bli skönt tror jag. Kommer antagligen ta fram datorn och kolla på någon film. Haha.

Jag vill ju hem imorgon. Men det är inte säkert att jag kan det med tanke på alla extra doser morfin jag behövt det sista... Och det vore så krångligt om jag åkte hem i det tillståndet. Man kan ringa på hemsjukvården, men då tar det minst en halvtimme innan de kan dyka upp. Och det där extra morfinet verkar ändå bara i mindre än en timme, så det behövs ofta också.... Ja vi får se hur det blir imorgon. Kanske är jag bättre då. Hoppas verkligen det. Jag vill hem!

Adjö morfinpump, du var bättre än jag trodde att du skulle vara!

Känner spontant att jag varit dålig på att uppdatera det sista. Dåligt av mig! Men ska jag vara ärlig känner jag inte precis att jag har något att blogga om just nu haha. Jag bara ligger ju här, det händer knappt någonting. Men men.

Idag har pappa köpt lussebullar till mig, Amanda kom med lite av julgodiset vi bakade ihop förra veckan också hihi.

Idag har jag sovit mycket, eftersom jag inte gjorde det inatt. Vi har dessutom lagt om mitt operationssår på magen. Jag darrade som bara den..men det gick bra!

Att ta bort morfinpumpen ur ryggen var också hur läskigt som helst... Slangen var ungefär 12 cm rakt in i ryggmärgen på mig. Uscha. Men det gick bra det med. Efter det har jag dock fått ha rätt ont hela dagen. Fått en del extra morfin som också gjort mig sömnig. Bättre nu framåt kvällen där emot! Känns som att balansen med mina mediciner blir mer stabilt under morgondagen och sedan är det äntligen måndag och äntligen hemgång!!

I veckan är det skolavslutning och jag hoppas verkligen att jag kan vara med. Det är ju trots allt sista julavslutningen. Dock kanske jag får åka dit i min rullstol... Men men. Det kan ju bara bli kul. Lagom krångligt och uppmärksammande och så! Haha.

Nu har pappa åkt för idag. Amanda och jag ska kolla på Så Mycket Bättre, sedan någon film som går på fyran och bara mysa. Jag har saknat henne idag. Trots att vi sågs för 24 timmar sedan senast.

Jag var uppe och gick i korridoren igår. Och smärtan i operationssåret blir lättare och lättare att hantera. Nu kan jag nästan sätta mig upp på egen hand!

Amanda, jag och Lena spelade Yatzy innan lunch och satt och pratade bara. Pappa kom, dem åkte och vi har kollat på en film. Det har varit jättefint väder idag men så himla trist att det redan börjat bli mörkt.

Jag faktiskt en halv potatis och lite sås till lunch idag. Ska nog be pappa springa ner till kiosken och köpa något om någon timme också... Men bara kanske!

Vi har inte lagt om mitt sår än.. Undrar när det blir av. Vill inte haha. Imorgon ska vi stänga av min morfinpump, på söndag handlar det bara om att känna efter hur allt känns med andra mediciner osv och målet är att få åka hem på måndag! Hoppas hoppas hoppas!

Här har ni en saffransskorpa. Jag vann en påse sånna på julmarknaden i Ubbhult för ett tag sedan. Gottigott. Kanske får bli en saffransbulle jag ber pappa om sedan. Hehe.

Pappa läser, Lena läser, jag bloggar, vi kollar lite på teve, vi pratar lite, jag spelar lite kortspel på datorn, vi kollar på klockan, det har gått 15 minuter sedan man tittade på den senast, pappa tar en promenad, Lena äter lunch, jag försöker sova lite, kollar klockan och tio minuter har gått.

Alltså, tristess har fått en ny innebörd, mina vänner. Så himla tråkigt har man det här. Om man åtminstone kunde sätta sig i en rullstol och bli körd på en liten promenad eller om man hade trådlöst nätverk på datorn eller om det fanns fler kanaler än ettan, tvåan, fyran och sexan... VAD SOM HELST så hade kanske tiden kunnat gå lite fortare.

Jag har redan sett alla filmer jag har på datorn såpass många gånger att jag börjat kunna de flesta replikerna utantill till och med... Säger inte det en del?

Har ni några tips på vad man kan hitta på? Skriv gärna en kommentar om saken i så fall!!

Imorgon ska för övrigt mitt förband över stora såret bytas och såret tvättas för första gången.. Hur läskigt som helst. Jag har lite svårt för sånt. Bara att ta bort plåstret och låta en sköterska tvätta min CVK är läskigt för mig... Så detta lär ta det hela till nya höjder. Men men! Det är väl bara att bita i det sura äpplet och låta det ske. Darra som ett asplöv lär jag göra i alla fall. Haha.

Natten var lika sömnlös som igår. Tur att jag har min telefon att knappa på i alla fall! Det där med bloggande från mobilen löste sig till slut. Den enda skillnaden från datorn är att jag inte kan svara på kommentarer. Men det får jag göra när jag kommer hem sen helt enkelt.

Jag har sovit till och från i två timmar nu, behövligt. Pappa kom klockan sju och om en halvtimme är nog både Lena och Andreas här och så är väl mötet strax efter det.

Jag ska nu stoppa i mig min första macka efter operationen. Hittills har det bara varit chips, choklad och skorpor haha. Man tröttnat rätt fort på det och jag tänker bara på maffiga varmrätter med mycket kött i!!! Längtar efter att få komma hem. Andreas och jag har planerat lite godbitar som ska göras och ätas så fort jag kommer hem.

Lena, pappa, Amanda och jag hade mysfika med lussebullar. Sedan lyckades jag sitta upp på sängkanten utan problem en rätt lång stund, skönt!

Amanda ligger och sover nu. Jag kollar på House. Kommer antagligen inte kunna sova sen heller. Syrran ska upp och iväg jättetidigt imorgon och far kommer direkt efter det.

Så har vi det där mötet klockan tio.
Det där mötet. Ja. Det avgörande lilla samtalet.

På tal om blåbär! Jag är sjuuukt sugen på mat just nu. Typ Andreas hemmagjorda köttbullar med lingonsylt, pommes och rödvinssås som vi åt i förra veckan... Ge mig! Det där är för övrigt precis hur mycket jag orkar stoppa i mig på en gång en vanlig dag. Inte i nuläget då, men som i förra veckan innan titthålsoperationen.

Inatt låg jag vaken med min mobil och teven. Sov väl i 30-minutersperioder och var vaken en timme, sov sedan i 30 till och så vidare.. Ändå känner jag mig inte så värst trött nu. Men det beror väl på att jag inte gör annat än att ligga och vila hela dygnet.

Jag väckte Amanda så hon kunde åka till skolan halv åtta och precis då kom pappa. Idag händer det grejer förstår ni, jag ska för första gången upp och stå klockan tio! Gå 25 meter är målet. Och samma sak i eftermiddag.

Det är inget jag ser fram emot måste jag säga med tanke på gårdagens sitta-på-sängkanten-scenario... Men vad gör man. Jag kan vrida lite lätt på mig själv i sängen nu i alla fall, och små äta lite lätt. Framsteg!

Hittills denna förmiddag har jag suttit med min dator och sysslat med min To-Do-List-2013. Jag är jätteledsen över att den behöver ändras på grund av allt detta. Saker som måste flyttas fram flera månader eller kanske inte ens kommer hinnas med nästa år pga att behandlingarna och operationen blir framflyttat nu.

Tänk om jag inte kan vara med på min studentbal nu bara för det? Eller vara med och dansa och fira studenten med mina vänner? Tänk om jag inte kan åka till Kroatien i juli med Ada och Amanda om jag fortfarande behöver ha näringsdropp då och inte kan lämna landet? Jag vet att havet inte går någonstans, att jag kan ta det senare. Men det handlar inte om det. Vi får helt enkelt hålla alla tummar bara.

Kolla så underbart det ser ut utomhus. Njut av dagen hörni! Gå ut och andas lite extra frisk luft för min skull åtminstone :-)

Amanda och Lena dök upp strax efter att jag la bloggen åt sidan innan idag. Andreas åkte till jobbet och vi bara umgicks. Prata om allt och inget. Så mycket mer kan vi liksom inte göra haha. Men tillslut kände jag att det blev för trist så fram med datorn och film.

Amanda kände sig trött så hon sov så länge Lena och jag började kolla på min dator. Jag somnade också i någon timme.

Jag har lyckats få i mig lite digestive, lite choklad och lite chips... Hehe. Här snackar vi bra mat alltså. Men jag får ju mitt näringsdropp under natten så det är bara bra vad jag än väljer att få ner, så tarmarna har något att jobba med.

Sedan har det varit lite kirurger och smärtläkare och sköterskor här på olika uppdrag. Kirurgen svarade på frågan "Varför upptäckte ni inte spridningen vid titthålsoperationen?".

Svaret blev att under den stora operationen kunde man frigöra min magsäck på ett annat sätt. Och när man lyfte på den såg man alltså spridning under den.

Smärtläkaren berättade om lite olika alternativ sedan när det är dags att åka hem och sköterskan tvingade mig att sitta upp en stund igen (:-() så att vi kunde byta mitt morfinplåster.

Sedan dök far min upp! Lena åkte hem och här sitter Amanda, pappa och jag och bara umgås, ser lite på teve, pluggar lite på Amandas prov hon har imorgon.

Åh här har jag det bra. Smärtfri, bekväm och liggandes i min egna säng. Läääängtar tills det blir så igen!! Jag önskar bara jag får ha det så på julafton. Och nyårsafton. Snälla? Fina mina egna naglar är också va? Hehe.

När man ligger såhär som jag gör är det viktigt att man försöker sätta sig på sängkanten och kanske till och med ställa sig upp åtminstone någon gång per dag. Det är ju massa risker för lunginflammation och blodproppar och massa grejer.

Det fick jag göra nyss. Inte själv såklart. Utan med hjälp av två sköterskor. Men fyfan alltså. Det gör så ont. Jag har ju en pump jag kan trycka på för att få extra smärtlindring men den bedövar mig bara upp till en viss höjd och det är ovanför den gränsen jag fick ont.

Jag känner mig sur och krävande. Haha. Funderar på att ta fram datorn och kolla på en film. Lämna verkligheten för en stund. Trött blir jag. Ont har jag. Undrar när Amanda kommer.

Det blev knappt någon sömn inatt. Men det berodde inte på smärtor eller så i alla fall. Först nu har domningarna i mina ben avtagit lite. Igår kväll la sköterskan en kall tuss på några olika ställen på mina ben men jag kände inte av kylan för fem öre, konstigt! Jag satt en stund på sängkanten också, med hjälp såklart.

Nu är det en ny dag i alla fall. Jag funderar på hur länge jag behöver stanna här... Antagligen typ åtta dagar till eller så. De ska ta bort mitt morfinplåster på ryggen sen så jag får vara utan det sålänge jag har pumpen. Sedan måste mina uppklipptamuslimer i hela magen få chansen att läka ihop en del.

Jag är sjukt sugen på att äta någonting också. Vilket jag får göra. Men jag vågar inte än. Känns läskigt.

Amanda och Lena kommer hit om en liten stund och då åker Andreas till jobbet. Vi får hoppas att dagen inte blir allt för lång och tråkig. Jag vill bara att tiden ska gå, så att jag kan skippa smärtstillande och börja äta och åka hem!

Där står lilla Andy. Adventsljusstaken är egentligen tänd hela tiden men han laddar sin iPhone och då får den lida en stund!

Jag hade mycket ondare idag från att jag vaknade. Inte så mycket i magen men bakom ena nyckelbenet.. Fyfan. Tog just en långtidsvärkande morfintablett så vi får hoppas att det lättar lite mer snart.

Kirurgen kom in här vid halv elva ungefär och berättade om gårdagens ingrepp och hur vi ska gå till väga på måndag. Jag känner mig inte redo för att prata om vad som blev sagt. Men en positiv sak är i alla fall att jag slipper den där slangen som ska ge cellgifter rakt in i bukhålan.

Nu ska jag samla mig lite, packa ihop mina saker och sedan långsamt ta mig till bilen och hemåt med Lena. Jag har redan ringt och fixat så att hemsjukvården kommer som vanligt klockan 14. Hoppas vi har alla mediciner som behövs hemma bara, men det tror jag nog! Det enda jag är nervös för är när jag behöver vid-behov-medicin. För det har jag inte hemma. Sköterskan här pratade om att skicka med mig några långtidsvärkande morfintabletter hem. Vi får hoppas på det också.

Skönt att få byta ut detta till min egna säng hemma istället.